Billy Corgan, underskattad! "Mayonaise" från Smashing Pumpkins andra skiva (när de fortfarande var mer grunge än emo) är så himla bra. Som all bra rock är den extremt välproducerad - gitarrerna har körts genom så många avancerade filter att det inte längre hörs att det är händer som river över strängar, det enda som hörs är en ström av vackert brusande ackord. Som en bra My Bloody Valentine-låt, faktiskt. Fast med fler ackord och med en fin synkoperad melodi och ett härligt Amerikanskt stick där Billy Corgan kvider "I - just - want - to be... me!". He he he. RIktigt bra. Jag hörde låten först när jag gick på mellanstadiet och Caroline gick på högstadiet och hon var nere med grunge. Hennes Pearl Jam- och Alice in Chains-skivor vågade jag mig aldrig på. Men "Siamese dream" lånade jag ibland och lyssnade på trean, sexan och nian. Framförallt nian. Det var "Mayonaise".
PS Jag skriver för en tidning som heter Nöjesguiden. Den har fått en ny hemsida som är misstänkt lik Rodeo-hemsidans nya ansikte. I alla fall, i senaste numret skrev jag en liten artikel om pengarnas plats i poptexter, och om ni inte orkar ge er ut på stan och hämta tidningen så finns den här: http://new.nojesguiden.se/node/15820
Riktigt bra skiva. De och Afgan Whigs håller än "Gentlemen" i synnerhet.