- Hey Mr Carter
- I am HIM!
- Tell me where have you been
-
Around the world, now I'm back AGAIN!
- The've been asking...
-
Who's been asking bout ME?
- ...The've been searching, they've been wondering why
- In case you're WON-DE-RING!

Idag släpps "Carter III" officiellt, och jag har skrivit en kort och koncis genomgång över Weezys karriär och varför han är så bra, finns här: http://www.digfi.com/default.aspx?id=11892. OK det var en lögn, den är inte kort, den är åt helvete lång, men det finns ju så mycket att säga, så mycket musik att kommentera. Nyckelord: Frasier - James Brown - Zlatan - lingvistik (är det inte ganska hardcore att döpa två mixtapes till "The Prefix" och "The Suffix"?) - New Orleans-bounce - Will Ferrell - Sqad-Up - "69 Love Songs" - autotune - heteroambivalens.

Jag tycker faktiskt att Carter III är jättebra. Så många bra låtar! Det spelar ingen roll att man hört ett par av dem innan, de är fortfarande grymma. Skönt också att det är så lite gäster, hade inte pallat att höra Mack Maine och Curren$y på varannan låt. Alchemist-låten har kanske inte världens bästa Alchemist-beat. Men det är ändå rätt kaxigt att göra värsta New York-låten när man är en N.O. Nigga. Ärligt talat är det nog ingen av alla sydstatshjältar som låter så lite sydstat som Lil Wayne. Bara för att han är så eklektisk och vidsynt. International, think rational.

Det var någon som frågade om vad jag tyckte om "Mr Carter". Den är fin, jag gillar den skarpt. Men det mest intressanta med den låten är inte att Jay-Z rappar bra, utan att han över huvud taget är med: nu är det han som är gäst och underordnad, nu är det Lil Wayne som är värd, nu står det svart på vitt vem som är viktigast i gamet.  I höstas lät ju Jay-Z Lil Wayne vara med på en låt på sin egen skiva, men den låten ("Hello Brooklyn 2.0") var riktigt kass, är man paranoid så kan man ju få för sig att Jay-Z valde det keffa beatet bara för att minimera chansen att den bästa låten på hans skiva skulle vara en Lil Wayne-låt, lite styvmoder-mode sådär. Där fick Weezy också stå i skuggan, men nu har han huvudrollen.

Fast Jay-Z gör på "Mr Carter" precis som han gjorde när han var med på Kanye Wests "Diamonds of Sierra Leone", dvs rappar om sig själv och struntar i vad låten handlar om egentligen eller vem som gör den, det är en obstinat strategi för att ständigt stå i centrum. Jag kommer att tänka på en scen i den där tv-serien om Ronald Reagan som kom häromåret, när Reagan (innan han själv blev presidentkandidat) gästtalar på den republikanska kandidatens (tror det är Ford) kampanjmöte och inte med ett ord nämner personen som han är där för att hypa upp, istället blir det en Reagan-show. Undrar om det hände i verkligheten, det kanske det gjorde. Jay-Z som en hiphopens Ronald Reagan? Hm, varför inte. Men Jigga är nog smartare än Ronnie.
#1 - - matti alkberg:

Skivan är grym. Bättre än Da Drought vol.3.

Å andra sidan tycker jag det är obegripligt det här med vad som är skivor och vad som är mixtapes och varifrån somligt kommer och så vidare. Inte heller bryr jag mig.

#2 - - Kristoffer:

Det var en lång, informativ och väldigt bra text du hade skrivit där.





#3 - - Henrik:

Jag fattar inte riktigt kritiken den fått. Enormt få hip-hopplattor är lika helgjutna som Carter 3. Det är alltid några keffa gräsbärarlåtar på slutet som fuckar upp helhetsintrycket. På C3 finns det fan inte en dålig låt. Jag misstänker starkt att folk recenserar Weezys image person snarare än hans musik.

#4 - - Henrik:

eh "recenserar Weezys persona" skulle det stå.

#5 - - Moster:

"Phone home" är dock riktigt pissig...

#6 - - Nicholas:

Jag tror bara folk tycker det är kul att gnälla. Fredrik Strage klagade i DN på att Lil Waynes texter inte är intelligenta (jag håller inte med - visst är de korkade, men själva rimmen är kongeniala, och metaforerna är helt unika!) och att det är för mycket R&B på skivan (lägg av - det är bara typ tre låtar, och både "Mrs Officer" och "Comfortable" är ju fantastiska). Jag tycker lätt det är årets bästa hiphopskiva så här långt.



Da Drought 3 kanske är sämre rent låtmässigt... men energin och kreativiteten på den skivan är svårslagen alltså.

#7 - - Moster:

"Show em what you got" är väll ändå en Public Enemy-låt?

#8 - - B:

Weezy är bra men jag tycker hans flow blir lite enformigt efter ett tag. Får svårt att skilja en låt från en annan utöver beatet efter ett tag. Det gäller så klart inte alla hans låtar men jag börjar tröttna lite på att han alltid låter lika dant.

#9 - - Nicholas:

Nja, Show em what you got samplar Public Enemy i refrängen, men beatet och låten är distinkt Just Blaze, ganska långt från The Bomb Squad. Som skillnaden mellan en dry martini och en molotovcocktail.



Låter likadant. Vad är det för struntprat? Ibland är han hes, ibland viskar han, ibland låter han sjösjuk, ibland låter det som han bölar. Andra rappare däremot, de låter ofta likadana på varje låt. Och ärligt talar behöver inte det vara något negativt. Nas får gärna låta som Nas, jag vill bara höra en ny text.

#10 - - B:

Jag tycker han låter hes, sjösjuk och som han bölar hela tiden...

Men jag håller med om att det inte behöver vara dåligt att låta likadant på varje låt. Kanske bara är det att Weezy själv släpper 1000 spår om året och sen gästar på typ 500 till som gör att jag tröttnat lite.

Men bra är han helt klart.

#11 - - jakob:

"Fast Jay-Z gör på "Mr Carter" precis som han gjorde när han var med på Kanye Wests "Diamonds of Sierra Leone", dvs rappar om sig själv och struntar i vad låten handlar om egentligen eller vem som gör den,"



Att han frångår ämnet på "Diamonds" håller jag med om, men vad är det Mr.Carter handlar om egentligen? Lil' Wayne rapsar om sig själv och kör sitt vanliga skitsnack (vilket jag dock gillar) och Jay-Z rapsar om sig själv. Jay kallar ju dessutom Wayne för sin "heir", lide ball liksom.

#12 - - Petter:

Intressant grej jag kommit fram till såhär efter första genomlyssningen som också lite visar Waynes storhet: att både Jay-Z och Busta Rhymes, två legender (åtminstone Jay) tycks ändra lite på deras sätt att rappa. Rimstrukturen, användandet av ovanligt flippade metaforer och kanske främst det lekfulla flowet. Det är något av det jag respekterar mest hos Wayne, att han verkligen vågar utmana flowkonventioner, gå utanför takten, dra ut på stavelser och uttal som det bäst passar honom. Och han kommer så jävla undan med det (även när det i den konservatives öron låter "off-beat")!

#13 - - Petter:

Alltså att Jay-Z och Busta Rhymes faktist anpassar sig efter Weezy, det är häftigt. De förstår att de måste vara på topp när de gästar Lil Wayne. You don't fuck around with Lil Wayne.

#14 - - Nicholas:

You got a point! Gött.



Jakob: visst, kom att tänka på det själv. Men det känns som (ok väldigt hypotetiskt här) att även om Mr Carter HADE handlat om något, så hade Jay-Z skitit i det. Iofs är det väldigt sällan som Weezy-låtar "handlar om något". Det är bara pure show.

#15 - - matti alkberg:

flowkonventioner?



Har det ordet någonsin använts tidigare?