Jag såg "There will be blood" häromdagen. Jag har fortfarande svårt för att säga om jag tycker att den var bra eller inte. Å ena sidan fanns det flera saker som jag gillade - det lugna berättartempot, den omsorgsfullt återskapade tidsandan, Daniel Day-Lewis fina insats, musiken som hela tiden förhindrade att det blev sentimentalt. Men å andra sidan störde jag mig på att den var så förutsägbar, mr Daniels utveckling var liksom mekanisk, man blev inte överraskad en enda gång. Och varför var fokus på honom hela tiden? Varför fick man inte veta mer om hur sonens liv såg ut? Eller tokreligiöse Eli, fick man någonsin någon förklaring eller fördjupning av honom? Det var så snopet också att filmen utspelade sig under ungefär samma tid de första två och en halv timmarna, för att sedan göra ett jättestort tidshopp de sista tio minuterna och sedan sluta på ett extremt abrupt sätt.

Man skulle ärligt talat kunna ha fyllt på med en timme som skildrade den där tiden som man hoppade över, och en timme till om vad som hände sen. Som CM sa: det skulle ha kunnat vara en tv-serie istället. Jag gillade inte slutet alls, det som hände kändes så omotiverat (liksom visst var han knäpp men inte SÅ knäpp). En annan grej som jag hade lite svårt för var att filmen kändes så pretentiös, typ "nu ska jag berätta en historia om Amerika, om något tidlöst amerikanskt, om girighet och destruktivitet, må detta bli en tankeställare för oss alla". Bilden i en av de första scenerna när någon sträcker upp en oljebefläckad hand i luften, en övertydlig symbolik med att ha blod på sina händer... oh brother liksom.

En sak är säker: det var en bättre film än Paul Thomas Andersons förra film, den asjobbiga "Punch-Drunk Love". Men ärligt talat, är PTA verkligen en sån intressant regissör som alla vill få det till att han är? Vad har han gjort för att förtjäna den statusen? "Magnolia"... visst, rätt bra, men inte SÅ bra, egentligen är den rätt simpel och tunn om man tänker efter. "Boogie Nights" har jag inte sett och jag känner ingen överväldigande lust att se den, Mark Wahlberg som porrskådis, nja jag vet inte alltså. Sen är det inga fler. Inga mästerverk. Ingen mästare. Men jag skulle knappast kalla honom för en dålig regissör - jag hoppas på nästa film, och jag hoppas att han inte tar i så himla mycket då, det vore omväxlande och trevligt. Det här med att göra the Great American Novel fast som en film, jag tror inte riktigt på det konceptet. Det är lite hybris, lite fåfängt. Det är inte min cup of tea i alla fall.