Igår såg jag och Caroline första avsnittet av Femmans "I huvudet på Gynning". Hilarious! Jag måste erkänna att jag inte haft någon djupare relation till Carolina Gynning. Jag rycktes aldrig med i dokusåpa-tornadon som svepte över Sverige för några år sedan, och följaktligen missade jag att det fanns någon som hette Carolina Gynning som vann Big Brother. Men Caroline har alltid tjatat om att hon är vår tids Anita Ekberg, och när man läser hennes krönikor i Punkt SE och hör en grovt skånsk röst i sitt huvud är det lätt att se charmen ändå, hon är gränslös och underhållande. Och programmet var toppen, om än alldeles för långt (det hade räckt med en halvtimme). Carolina Gynning har det ovanliga personlighetsdraget att hon är hetsig och hyperintensiv utan att framstå som neurotisk. Hon är bara all over the place och skitrolig. Hon bjussar på sig själv och är aldrig cool på ett drygt sätt, samtidigt är hon heller aldrig fjäskigt folklig. Hon gör någonting, sen tycker hon det är jobbigt, sen går hon ut och tar en cigg och säger "nä va fan alltså!". Det är kul. Hon är extremt självupptagen (pratar om sig själv i tredje person, "Gynning") och det är komiskt när hon pratar med folk och alltid får samtalet att handla om henne själv. Hon är som en fantastisk karaktär i en film, man gillar henne av samma anledning som man gillar Johnny Drama i "Entourage" eller Norma Desmond (Gloria Swanson) i "Sunset Boulevard". Hon är en fest, helt distanslös utan att bli osympatisk. Vet i och för sig inte om jag pallar se alla avsnitt av tv-serien - en timme i veckan är mycket att ta i anspråk av min dyrbara tid! - men jag måste erkänna att numera även jag är förtjust i fenomenet Carolina Gynning.

PS Alex Schulman var med i två minuter och visade ännu en likhet med Andres Lokko: ett proffs i skrift, obekväm i rutan.