Stig Claesson är alltså död, ännu en av dessa svenska författare som jag inte har läst och som vore kul att läsa men som ändå hamnar en bra bit ner på listan över litteratur-som-ska-kollas-upp. Hur som helst så läste jag in memoriam-sidorna i dagens DN Kultur, och när Jan Halldoff fick uttala sig blev det ofrivilligt komiskt:

- Stig var den finaste polare. När man var ung och grön och fick chans att göra sin första långfilm så behövde jag ett bra manus. En kväll träffade jag söderkisen Slas på Operabaren där han för en gångs skull satt solo. Jag frågade om jag fick surra lite med honom. Det resulterade i att vi gjorde manuset till filmen "Myten" ihop och den blev ju väldigt speciell tyckte man. Slas har betytt väldigt mycket för mig. Han var en underbar konstnär också och har målat ett porträtt på mig och min hustru Kerstin. Det är en schyst polare som nu har fladdrat i väg.

Alltså. Ung å grön! Söderkis (utan ironi)! Satt solo! Surra lite! Schyst polare som nu har fladdrat iväg! You gotta love it.