Jag läste på Kinky Afro en diss av Hästpojken, den keffa duon bestående av en Bad Cash Quartet-man och en till man. För några månader sedan kunde man på samma blogg läsa en om Jonas Game, ännu en Bad Cash Quartet-man, ännu en diss. Och jag tänker inte säga emot, ta Hästpojken i försvar (tänk er en sunkig göteborgare som säger "jå hadde en dröm va. Om en kvinna som hade sex med en hest. Och sen föddes vii. Hestpojken, va." i intervju efter intervju). Men jag säger bara en sak: orka bry sig?

Jag har aldrig hört Hästpojken, kommer aldrig höra Hästpojken, kommer aldrig slösa bort viktiga sekunder av mitt liv åt att fundera över hur band som Hästpojken eller Jonas Game låter eller hur bra de är. Alltså whatever. Det är så fruktansvärt ointressant. Liksom, åh fan, det har kommit en ny indierockpopgrupp från Göteborg, okej. Fine. Det är inget scoop att säga att indierockpop från Göteborg är dålig musik. Det vet alla redan. Och de som inte vet det - praktikanterna på kultursidorna på tidningarna som bemödar sig med att intervjua dessa artister - ja, de får skylla sig själva när den yttersta dagen kommer.

Mer intressant vore att säga: Mary J Blige är dålig.

Seriöst, hon är ju överskattad.

Okej... No one else, Be without you, Missing you, I love you, Mary Jane (All night long), Be happy, Family affair, Your child, MJB da MVP. Och okej då, Can't knock the hustle och All that I got is you. Men that's it. Nya skivan var i och för sig helt okej, trevlig. Hon har en bra röst. Men kan folk sluta behandla henne som en gudinna, en drottning, dilla om en ung Aretha Franklin and whatnot? Hon har ofta rätt dålig smak (minns det gräsliga "No more drama"-omslaget), hon är inte speciellt cool, och hennes upptempolåtar känns nästan alltid väldigt krystade. Dessutom går hon oftast på autopilot när hon blir anlitad av någon random rappare, detta märks exempelvis i den stentrista refrängen till Ludacris Runaway love.

Ändå gillar man henne, hon är mysig och pålitlig, det poppar upp ett album vartannat år och det är aldrig riktigt dåligt. Dessutom är Mary J Blige amerikansk på ett härligt sätt, jag vet inte hur jag ska förklara det, men det är gött på samma sätt som det är gött med Oprah eller Kris Kirsotfferson eller thanksgiving. Hon är tokkristen men man förknippar inte henne med "den kristna högern" (rätt stor/flummig grupp va?) utan med något annat... något snällt och ofarligt, en motsats till ångest och dekadens.

Äh, vad fan vet jag. Snacka om Hästpojken om ni vill, jag tycker bara inte samtalsämnet är så intressant.
#1 - - Stefan Nilsson:

Om alla ver ense om att Hästpojken var skit, så skulle det ju vara ett trist ämne, men nu verkar ju massa folk gilla skräpet. Fyra getingar i Expressen, 5/6 i SVD, och ett sådant där cpskadat ansikte i Nöjesguiden. Sen har det ju fått massa halvbra recensioner också. Men grejen är ju att det borde få ruttna fiskar överallt! Jävla Hästpojke. Jonas Games skiva är ju mycket bra, likaså Bad Cash Quartet.

Mary J Blige har ju varit ointressant i ... 7 år.

Hård diss mot Göteborg där förresten.

#2 - - Isabel:

nåväl, att dra alla band från gbg över en kam sådär kan ju vara funktionellt men knappast särskilt insatt. jonas games skiva ÄR faktiskt jävligt bra pop, lätt i paritet med håkan (som ju för övrigt tillhör precis samma arv som de övriga men som av ngn jävligt konstig anledning sluppit hateande beroende av detsamma), hästpojkens däremot suger precis lika mkt som förväntat. den stora skillnaden mellan bra respektive dåliga gbg-akter är att den ena halvan faktiskt anstränger sig medan den andra halvan går på slentrian/benzoider och gör samma skit dom gjort i femton år.

det är ju det som är det fula med hästpojken - att dom inte bryr sig om sin publik och knappt ens om sig själva.

#3 - - H:

Det finns ju många fler bra Mary J-låtar: take me as I am, you are my everything, no drama, real love (bäst!) och you remind me är några jag kommer på så här på rak arm. Gillar du inte dem? What's wrong with you?

#4 - - gustav:

det finns väl två omslag till no more drama? menar du det blå eller vita/röda/vinröda eller hur det nu var? jag gillar nog henne bäst som mest cheesy förresten. george michael-duetten på "mary". mmmmmm... mumma.

jobbigt förresten att jag också precis skrivit en hästpojkendiss. men just i relation till att det faktiskt inte alls bara finns skit i ens den sortens gbg-pop.

#5 - - Jesper:

Jämföra med Aretha blir ju bara larvigt. Har dom ens hört "Spirit in the Dark"?

#6 - - Petter:

Stämmer in här i Jonas Game-reppandet. ADHD är jävligt fin.

Stämmer även direkt in i Mary J Blige-"dissandet" med. Hon ÄR verkligen överskattad.

#7 - - erik:

Spontant, ingen av er som dissar Mary kan ha sett henne live...

#8 - - Clara:

Pah! same old Lokkoismer. "Det finns alltid lite mer lite längre bort".... etc etc etc
(han har tror jag inte skrivit en rad om hästpojken, jonas game eller nya mary j, MAN BEHÖVER INTE GÖRA DET, MAN BEHÖVER INTE KOMMENTERA DNs TRÖTTAGENDA HELA TIDEN)

#9 - - krim:

"MAN BEHÖVER INTE KOMMENTERA DNs TRÖTTAGENDA HELA TIDEN"

dagens visdomsord, tack!

#10 - - Jakob:

Hördes det ända till Staffan, månne?

#11 - - Nicholas:

Alltså, menar inte att vara en anti-Göteborg-rasist, förlåt. Jag hatar inte all musik från Göteborg: älskar Håkan Hellström, TTA och The Embassy. Det är bara det att det finns väldigt många dåliga/sunkiga poprockakter därifrån, och vad mer, det verkar som det aldrig slutat vara coolt med Pete Doherty-dekadens i stadens musikliv. Det förundrar mig.

Spirit in the dark är för övrigt sjukt överskattad.

#12 - - anna:

hästpojken är bra enligt vissa, däribland mig.