Robert för åtta år sen.
Efter att ha levt några dagar med R. Kellys nya "12 Play: 4th quarter" kan jag konstatera att den inte bara är Double up-utan-onödiga-gästartister, den är rentav det bästa han gjort sedan "Happy People/U saved me". Och det var ändå 2004 års bästa skiva. Men vad är grejen med att R Kelly kallar vissa skivor för 12 Play? Det känns helt random. Den här har inte så mycket gemensamt med de tre föregående delarna i serien (1993, 2000, 2005). Är det en 12 Play-skiva bara för att han sjunger om sex? Men försök peka på den R Kelly-skiva som INTE har sexlåtar och du pekar rakt ut i luften. Till och med "Chocolate Factory" och "Happy People" har sin dos av lovin', om än inte av det mest raunchy slaget. Snarare känns det som om R Kelly väljer att kalla en ny skiva för 12 Play om han känner sig lite rädd för att han förlorat sin publik och måste vinna tillbaka den - notably, efter båda av dubbelalbumen.
Jag tycker inte man kan dela in R Kellys karriär i 12 Play-skivor och inte-12 Play-skivor. Snarare kan man dela in den i fyra eror:
1) de första valpiga åren (1992-1994)
2) de mogna soulalbumåren (1995-2000) - även om han gjorde en 12 Play-skiva här ("tp-2.com") så var den betydligt mer än simpel bump'n'grind, lyssna på låtar som "I wish", "A woman's threat" och (den iofs överskattade) "The storm is over now"
3) det tidiga 2000-talet som fläckades av anklagelserna om sexuella övergrepp och som resulterade i eskapistisk varm soul (ingen 12 Play-skiva här)
4) de senaste åren, då R Kelly har återtagit sin roll som R&B-musikens största superstjärna, och helt skamlöst gör snusklåt efter snusklåt (2005-2008)
Ju äldre R Kelly blir, desto mer ålderskomplex får han. De senaste åren har han gästat hiphoplåtar inte bara genom att sjunga refrängen, utan också genom att lägga verser med någon sorts sång-rap. På den nya skivan går han ännu längre och rappar på riktigt i en låt. Det låter faktiskt förjävligt. Textrader som "yup, I'm bragging, I got a lot of hoes / yup, I'm bragging, I got a lot of clothes" - man blir fan generad av att lyssna. Men det är bara en låt, de andra är hur bra som helst. Tävlingsinriktad som alltid visar R Kelly att han kan låta som The-Dream eller T-Pain om han vill, och de låtarna är inte alls dumma. Men bäst blir det ändå i skivans andra halva då han går loss på midtempolåtar med lika enkla som självklara melodier. Shit vad grym han är ändå, R Kelly. Man kommer inte ifrån det. Det här är nog en av årets bästa skivor faktiskt. Hoppas han inte ändrar för mycket i den innan han släpper den officiellt, bara.
kelly rappade faktiskt redan på "born in the 90s" (om jag minns rätt) och "12 play" (helt säker). inget nytt under solen där inte.