The Wire har för varje säsong blivit mer och mer ambitiös, mer och mer teoretisk, mer och mer pretto. Det har nått den punkten att det inte riktigt håller längre: istället för ett fåtal smidigt sammanflätade historier får man ett gäng isolerade öar, inte längre sammanlänkade annat än på ett krystat sätt, och inte längre intressanta i sig. Hela city hall-grejen är bara bull. Att Avon har en BIROLL, som kontaktperson mellan Marlo och Sergiej, är bara sorgligt. Det är så många karaktärer, persongalleriet har bara svällt, så det inte finns utrymme för fördjupning längre. Beadie liksom, hon är med i fem minuter av sju avsnitt, riktigt dåligt med tanke på hur mycket det handlar om McNulty och hur han sabbar sitt förhållande med henne.
Ändå: en del bra scener och repliker (som rubrikens Marlo-citat) och man kan ju inte låta bli att gilla det ändå, bara för att man lärt sig älska de här karaktärerna. Bunk stiger ju verkligen i ens aktning. Och man får ändå ge dem detta: de fixade fem hela säsonger, inte så lite. Vad är det, nästan 60 avsnitt? Ändå rätt imponerande att kunna driva en historia så långt. Det är bra att de lägger ner nu dock, jag är inte knäckt över det, det var rätt tidpunkt. Jag hatar serier som pågår i år efter år, där såväl manusförfattarna som the cast gradvis byts ut och hela själen urvattnas. Keep it tight liksom. Och, för att braska ytterligare, så är jag beredd att omvärdera hela den här säsongen efter att ha sett de tre sista avsnitten som enligt uppgift ska vara riktigt bra.
Nevertheless - topp fem The Wire-säsonger:
1. ettan
2. trean
3. fyran
4. tvåan (väldigt svårt att välja mellan tvåan och fyran, men in the end gillar man ungarna mer än Nick och Ziggy)
5. femman.
Konsensusåsikten är 4, 1, 3, 5, 2.
Men jag chockar med 4, 3, 1, 5, 2.