(Politiskt inkorrekt lingvistik. Men varför vara inkonsekvent? Vi lyssnar ju på skiten.)
Jag har varit i Stockholm i helgen. Finns det något vackrare än när man går av Lidingötåget i Talludden mitt i den tysta, milda natten, liksom i den tysta, strålande gryningen, och man har Feists "The Park" i hörlurarna? Shit vilken bra låt det är.
När jag åkte hem köpte jag Filter i en tidningsaffär. Shit vad bra den är! Jag skäms över att jag inte köpte den samma dag som den kom ut, och ni som inte heller gjorde det (och kanske fortfarande inte köpt den) borde också skämmas. Man måste supporta en bra tidning när det för en gångs skull kommer någon. Det räcker inte med att alla gillar Filter, gillar tanken på att den finns, man måste langa upp stålarna också för annars kommer de gå i konkurs. Allt gnäll om dålig svensk journalistik - det måste ha ett syfte, ett mål: att bra tidningar faktiskt görs, man måste skapa ett klimat där såna faktiskt går runt. Om Filter blir en succé kommer kanske Bonniermaffian bli lite mer positivt inställda nästa gång någon kommer med en vild idé om att starta ett magasin som bygger på Bra Text och inget annat. Blir det en flopp förstärks istället den deppiga trend som redan finns. Så det är på liv och död det här, vi måste ta vårt ansvar. Funderar typ på att köpa ett ex till. Eller kanske att bli prenumerant.
Inatt drömde jag för övrigt att Sonic gjorde sitt sista nummer. Vilken konstig sak att drömma, eller hur? Jag lovar, jag har aldrig drömt om Sonic tidigare. Men i den här drömmen blev jag i alla fall lite sentimental och tyckte synd om tidningen som gick i konkurs. Jag tycker det är bra att Sonic finns. Det känns skönt att veta att någon alltid kommer göra ett tiosidors reportage om Håkan Hellström varje gång han gör en ny skiva (hm, fast de gjorde väl inte det när han släppte Kolikbarnet?). Ifall jag skulle känna för att läsa (ännu) en intervju med Håkan kan jag alltid gå till biblioteket och läsa Sonic. Sen kan man ha synpunkter på förutsägbara val av artikelobjekt, torftigt språk, brist på humor, ointresse för djupare analyser... men so what? Någon måste ju skriva om Skivaktuella Pop- och Rockartister, och själv är jag alldeles för ointresserad av sånt för att ha synpunkter på de som jobbar med det (eh... vi bortser från min dröm här, alltså). Sonic är som vädret efter nyheterna. Det är ingen diss.
Du vet att jag är enig med dig om Sonic, men senaste numret var lite bättre än vanligt. Vet inte vad det beror på. Kanske är sjuk.
Jag tycker det är bra att bröderna Åhlund får säga nåt för en gångs skull.