det gamla är det nya nya

Publicerat i: Allmänt
Jag kommer på mig själv med att oftare skriva om äldre musik än helt ny nuförtiden. Det är inte för att jag är nostalgisk och tycker att allt automatiskt var bättre förr, utan för att det helt enkelt finns så mycket musik att tipsa om, så mycket som förtjänar att upptäckas av fler, att jag bara måste. Jag noterar att Martin Gelin ägnade sin musikkrönika i septembernumret av Rodeo till att lovorda Tullys "Sea of Joy", en 37 år gammal skiva. Och i nya Sonic skriver han om standards (eller "jazzsånger" som han insisterar på att kalla dem) och 1920-talets låtskrivarscen i New York (en något förenklad bild tycker jag att han har, som att alla judar och svarta är buddies och sitter i samma båt...). Jag tror inte att det bara är jag och Marin Gelin som tänker i de här banorna. Det naturliga steget från att omfamna pluralismen genremässigt - dagens musiknördar är inte nischade till en enda genre - är att omfamna tidspluralismen. I ett postmodernt tänkande betyder allt lika mycket, ingen era är mer viktig än någon annan, så det finns ingen anledning att favorisera varken nuet (à la klassisk "cool" musikjournalistik) eller det förflutna (à la Mojo). När The Field samplar The Falmongos "I only have eyes for you" är det inte för att återskapa en nostalgisk doowop-känsla, utan för att visa att allt har en plats i nuet, i samtiden. Man gillar inte det gamla för att det är ktischigt eller historiskt intressant. Man gillar det för att det är lika bra som det nya.
Bara en spaning alltså. Men jag tycker det är gött.
#1 - - Stefan Nilsson:

Det är ju väldigt hippieaktigt och fint att tycka så, men jag kommer alltid, alltid gilla det nya mest, helt enkelt för att det är nytt. Alla får gilla vad de vill, men jag tycker det är mer romantiskt och intressant med något som har skapats i nutiden än något gammalt ifrån 60 år sedan, det gäller film, böcker, konst osv.

Det är som att man skulle kolla på gamla inspelningar av någon sportturnering som man inte har någon aning om hur den kommer gå, för det borde väl då enligt det här tankesättet ha samma värde som en turnering i nutid? Hur kul känns det? Jag tror inte att folk hela tiden försöker vara "coola" när de letar nya grejer, det är en konstig slutsats. Man vill väl bara vara en del av nuet, och känna som man lever i 2007, och inte i 1963?

#2 - - Petter:

haha, the falmongos?! vart tog din spel-check vägen?

#3 - - John:

Jag kommer nog alltid tycka om både gammalt och nytt lika mycket, det finns bra skit och dålig skit, gammalt eller nytt spelar ingen som helst roll.

#4 - - Anders E:

Argumentet att nya grejor i alla fall är nya såg jag en gång för mycket länge sen kommenteras med att även den äckligaste bulle smakar rätt bra så länge den fortfarande är nybakt och varm.

"I Only Have Eyes For You" skrevs redan på trettitalet, så den var ju ett ovanligt bra exempel på gammal musik. Gammal alltså redan när Flamingos (Falmongos? HAHAHAHA!!!) tog hand om den.

Så när får vi se ett inlägg om King Oliver?

#5 - - Nicholas:

He he he, The Falmongos... indieversionen av The Flamingos!

#6 - - Petter:

Hrm, måste även påpeka att jag lyckats felstava "spell-check"! No pun intended!