joe hisaishi

Publicerat i: Allmänt
image188
Att lyssna på original scores till filmer är rätt märkligt. Med undantag för en och annan Bernard Herrmann-komposition är det få verk som står på egna ben och som känns roliga att lyssna på. Och ofta minns man filmmusik som mycket bättre om man bara hört dem när man såg filmen - utan bilderna och rösterna kan soundtracken kännas tomma och tråkiga, hur starka de än kändes när man såg filmen.

Joe Hisaishi är egentligen inget undantag. Han har gjort musiken till (ni gissade det) Hayao Miyazaksi filmer de senaste 20 åren, och även musik till Takeshi Kitanos filmer (är han bra förresten? Har bara sett "Hana-bi", den var väl okej). Miyazaki-soundtracken är ganska konventionellt fläskigt orkestrerade, inte alls full av de naivistiska melodier med snällmelankoliska undertoner som man (jag) ofta förknippar med japansk musik. Men jag har lyssnat på soundtracken till "Spirited away" och "Howl's moving castle" sen i somras och det är två spår som jag har fäst mig vid, som jag kan komma på mig själv med att nynna på och vilja höra.

Dels "Reprise" från Spirited Away. Ett böljande och mäktigt tema som körs om och om igen i varierande orkestrering och ljudstyrka. Ett tag försvinner det och något mer inåtvänt och nedstämt tar över - men just när man gett upp hoppet kommer temat tillbaka i en fröjdig final. "A stroll through the sky" från Howl's moving castle är också väldigt bra, jag tror den spelas i den fina scenen där Sophie och Howl svävar ner över den lilla byns torg. Precis som "Reprise" är den i valstakt och precis som den så låter det ibland som en dans på en bal i ett fantastiskt slott på 1700-talet. Men melodin är lite speciell - den låter faktiskt som Bellinis "Samba de Janeiro" i en valsversion. Kommer ni ihåg den låten? Stor som fan under fotbolls-VM 1998.


PS Igår läste jag H.C. Andersens "Den fula ankungen", alltså till skolan. Men den var bra! Originalversionen. När man refererar till såna där sagor tänker man bara på den simpla sensmoralen, men om man verkligen läser skiten så märker man att det är bra text, på riktigt. HC Andersen alltså. Ibland vill man bara vrida fram klockan tio år och läsa sagor med sina barn. Den mentala listan över all kultur som jag planerar att utsätta min stackars avkomma för blir alltmer diger.
#1 - - matti alkberg:

"fröjdig final"!
Stiligt.

#2 - - jakob:

jag minns samba de janeiro. undrar om den är lika bra som jag minns den. ska youtuba nu.

#3 - - Nicholas:

Lär ju inte vara så bra. Det är ju egentligen vanlig slafsig eurotechno som inte (?) kommer från Europa. Förresten, vad hette han som gjorde "Ecuador"? Och vilken var hans andra hitlåt?

#4 - - Henrik:

Sonatine är Kitanos bästa film.

#5 - - D.:

HC Andersen på svenska tycker jag personligen är rätt värdelöst. Det ska vara på originaldanska, annars kan det lika gärna vara. Och den där "originalversionen" Nico snackar om misstänker jag starkt inte alls var originalversionen.

Inte för att bråka, men, ni vet.

#6 - - D.:

Inser att jag lät rätt anal där ovanför. Men grejen är att jag dels har en dansk flickvän, och dels läste danska i Lund med en 10-poängs H.C. Andersenspecial som bonus. Så jag är rätt kräsen i just det ämnet.

#7 - - gustav:

sonatine, ja! den glömde jag, annars tänkte jag framhålla kikujiros sommar som takeshi kitanos bästa. äh den är nog bäst ändå. och inte som någon av hans andra.

#8 - - Jessica:

Nicholas: Var det inte någon som kallade sig SASH eller nåt liknande som gjorde den där Ecuador? Och så hade han en annan låt som hette ungefär Encore une fois. Gud, att jag fortfarande minns nåt dylikt.

#9 - - Stefan Nilsson:

Jag var en gång i tiden helt besatt av Takeshi Kitano. Var nog lite knäpp. Han har ju gjort några schyssta filmer dock.

Jag såg "Spirited Away" på bio och tyckte den var astråkig. Hippieskit.

#10 - - matti alkberg:

Hippieskit? Hahahahaha. Fast den är bra.

#11 - - Petter:

Apologies if I'm stating the obvious, men Samba de Janeiro är ju bara en gammal brassestänkare plockad rakt av. Bara med lite extra hojtande av några exil-Brassar från Düsseldorf. Basement Jaxx gjorde dessutom en nästan identisk version som en av sina första singlar, i samma veva som Samba Magic.

#12 - - Johan:

Hana-Bi är Kitanos bästa, men tror du skulle gilla Kikujiros Sommar bättre.

#13 - - Nicholas:

Sash! Hahaha! Encore une fois! Javisst.

Men Petter, hur bra är originalversionen av Samba de Janeiro? Kan man lyssna på den utan att få associatinoer till ölkeps och varmkorv med bröd?

Stefan - att du vågar! Kritisera! Miyazaki! På! Den här! Bloggen! (Hm, nu fick jag Orvar Säfström-röst. Caroline brukar säga att han pratar med utropstecken efter varje ord.) Hippie... pfft... du har ett hjärta av sten.

DD - givetvis var det inte på danska (hur kunde du gissa det för övrigt?), men så länge det är i oavkortad version utan en massa bilder så bör man väl vara nöjd. Översättningen gjordes av Fredrik Böök och är alltså inte peanuts (Böök var professor i litteraturhistoria, känd kritiker och ledamot av Svenska Akademien). Men intressant att du är så snobbig inom just danska språket, av alla områden!

#14 - - Petter:

Bra och bra...det har jag väl aldrig sagt något om. Fick dock just en enorm lust att gå hem och tanka ner Samba Magic! Om jag inte minns fel så är det ännu en låt i serien; "fantastiskt original, fantastisk användning av sampling".

#15 - - Nicholas:

Intressant genre - kan du fler exempel? Tycker annars att låtarna som samplas nästan alltid är klart bättre eller klart sämre än originalet. Men okej, "Ecstasy" med Ohio Players, där har vi en.

#16 - - max:

genrens kanske tydligaste exempel:

IS IT BECAUSE I'M BLACK - HOLLOW BONES!!!!

(förutom ecstasy)

#17 - - Petter:

Ett sjukt tydligt exempel som diskuterats på dessa sidor är ju "If you think it"/"Verbal intercourse".

Annars tänkte jag ligga vaken halva natten och grubbla på det här. Ber att få återkomma.

#18 - - P:

Åh! Electric Counterpoint 3/Little Fluffy Clouds!

#19 - - Nicholas:

Electric quoi? Little fluffy what now?

Max - Hollow bones, visst. Men då är väl Tearz / After laughter (comes tears) ett ännu bättre exempel. Och båda är egentligen rätt simpla rakt av-samplingar.

#20 - - max:

"oh oh/that splash against my hollow bones" må vara rakt av, men jag tycker det är långt ifrån en uppenbar, sk kanye-, sampling. Jag hade nog aldrig kommit på tanken.
Priset för den mest oväntade samplingen måste dock gå till Trop Cal Quests sampling av Weather Reports TH/Dr Honoris (live) i Mr Muhammed - det som samplas är mumlet från den japanska konsertpresentatören

#21 - - m:

vad menar P?

#22 - - P:

Philistines! Gitarren i The Orbs Little Fluffy Clouds är mycket elegant plockad från Steve Reichs ypperliga Electric Counterpoint #3.

#23 - - Nicholas:

Är du på riktigt nere med Steve Reich?

#24 - - Petter:

Klart jag är. Tror du skulle kunna uppskatta Music for 18 Musicians också.

#25 - - Frank Dux:

Beat Takeshi är precis som Haruki Murakami och andra japanska fenomen som nått ut till västvärlden sjukt upprepande i sitt skapande. I de flesta filmer spelar han ju precis samma roll. Den hårda och utåt känslokalla mannen som chockar oss och sin omgivning med sin barnsliga lekfullhet. Sedan matar han oss med dessa finurliga och "charmiga" lekscener som du såg i Hana-Bi mellan filmernas i övrigt brutala och dystra händelseförlopp. Och precis som med Murakami kommer han undan med det! Så fascinerande. Murakami bygger ju de flesta av sina böcker på receptet om huvudpersonen som ensam och melankolist strövar omkring och får surrealiteter och karaktärer, från samma karaktärsgalleri han alltid använder sig av, presenterade för sig (en ung framgångsrik man med många kvinnor, en ung mystisk flicka, en älskare vars öron huvudpersonen är besatt av, någon äldre människa vars livsbiografi berättas för oss och involverar någon sann intressant historisk händelse osv). Och precis som med Murakami är därför det första verket man upplever förmodligen det man tycker bäst om. Min favoritfilm av Beat Takeshi är "Hana-Bi", den första jag såg, och min favoritbok av Murakami är "A Wild Sheep Chase", den första jag läste. Att ingen recensent någonsin uppmärksammar detta är fan ett mysterium. Visst är de flesta av dessa filmer byggda efter hans mall är bra, men att inte ens notera detta faktum som enligt mig gör att att helhetsupplevelsen verkligen dras ned är mer än skumt. Förövrigt har han gjort kanske världens sämsta film, "Getting Any?", som fick mig att tappa peppen på honom ytterligare.