Idag såg jag min åttonde film, Julian Schnabels "Fjärilen i glaskupan". Den var faktiskt bra, det finns ju en risk med based-on-a-true-story-filmer om tragiska och märkliga människoöden, att de bara blir snaskiga, allvarliga och endimensionella. Men så blev det inte, för Schnabel har en sån känsla för filmmediets konstnärliga möjligheter och för betydelsen av noggrant kameraarbete. När perspektivet nästan hela tiden är inifrån den totalförlamade huvudpersonen och hans blick blir vår egen, då delar vi också hans frustration och isolation, de människor som han ser hör hans röst lika lite som de hade kunnat höra vår. Sen är skådespelarna väldigt bra, speciellt de olika kvinnor som den förlamade har kontakt med eller fantiserar om. Det enda som inte var top notch var musiken - Julian Schnabel har en förkärlek för fet rock som inte alltid passar stämningen i en scen, till exempel slutet. Men men, oftast var musiken helt okej.

Apropå musik har jag de senaste dagarna varit helt besatt av Phil Phillips "Sea of love" från 1959. Det började med att jag hörde Cat Powers coverversion i "Juno" och inte kunde få den ur huvudet, sen gick jag till källan och nu har jag i vetenskapligt syfte kollat upp flera versioner - den har gjorts (i rätt kassa versioner) av bland andra Marty Wilde (som förhindrade att Phil Phillips fick en hit med sin egen låt i England), Del Shannon, Tom Waits och The Honeydrippers. Originalet är faktiskt bäst, men Cat Power gör en otroligt bra version, hon struntar helt i refrängen och spelar bara de fyra första ackorden om och om igen och sjunger det som går över dem. Det är fina ackord, men det är faktiskt texten som gör låten så fängslande - ovanligt för en doowop/R&B/soul-låt. "Come with me, my love, to the sea, the sea of love" - det finns något ödesmättat och obehagligt över det, en kärlek som är så intensiv att den blir farlig, en destruktiv kraft. Jag såg Al Pacino-thrillern "Sea of love" för en massa år sen, och även om det inte är världens bästa film så kan jag förstå hur låten (som har stor plats i filmen) födde inspirationen till en historia om en seriemördare.