Intressant att både Märta Myrstener (i Digfi) och Axel Björklund (i DN) analyserat R&B som fenomen den här veckan. Båda pratar om att R&B är en musikgenre som saknar subkultur, och man får väl hålla med dem. Det finns ingen gräsrotsrörelse liksom. Men det intressanta är att det känns som att det börjar växa fram en sådan subkultur, just nu, i Sverige. Musiknördar som bara är R&B-nördar. Bloggar som bara skriver om R&B. Snobbiga fans som suckar åt de konservativa musiktidningarna som har en soulartist på omslaget en gång vart tionde år (är det inte så, Sonic?). Känslan av att ha någonting för sig själv, och ändå tillsammans med några få andra som också fattat, en helig gemenskap. Som de Motown-älskande modernisterna i London på 1960-talet. Det har ju faktiskt inte funnits några R&B-mods, trots att det säkert varit en våt dröm för en och annan musikjournalist. Men nu är det annorlunda. R Kelly är större på Södermalm än vad han är på Trackslistan. Juvelen är indie-R&B, något som bara hade kunnat uppstå i Sverige. Om TTA gör en cover på Sunshine Andersons "Heard it all before" som avslutningsspår på sin nästa EP är jag den sista att bli förvånad.
#1 - - Henrik:

Varfor tjatar alla bara om Ne-Yo:s somnpiller till platta? Det ar ju Joe som har gjort arets hittils basta R&B.

#2 - - nad:

du som verkar ha koll på utländsk, bra film. vill du tipsa mig om något fint?

#3 - - n:

du som verkar ha koll på bra, utländska, filmer. vill du tipsa mig?

#4 - - Annika:

Gärna! Jag vet inte var jag ska börja... allting av Billy Wilder (t.ex. "The apartment", "Sunset Boulevard", "Double indemnity"), Nicholas Rays "In a lonely place", "Sweet smell of success", "Adam's rib", Woodys "Små och stora brott" och "Fruar och äkta män", Chabrols "Le beau Serge" och "Le boucher", Buñuels "El angel exterminador" och "Belle du jour", Cassavetes "Shadows" och "Faces", Uzos "Föräldrarna", Marcel Carnés "Les visiteurs du sour" och "Les enfants du Paradis" och "Le jour se lève", Jean Renoirs "Les règles du jou", Fritz Langs "M" och "Dr Mabuses testamente" (även de film noirs han gjorde i Hollywood är rätt bra), "Orfeu negro", "En studie i brott", Tarkovskijs "Solaris", Wim Wenders "Himmel över Berlin", Ang Lees "Mat dryck man kvinna" och "The ice storm", Wong Kar-Wais "In the mood for love", Ettore Scolas "Fula, skitiga & elaka" och "En alldeles särskild dag", Antonionis "Le amiche"... kommer inte på fler just nu. Förlåt om vissa var uppenbara, jag vet ju inte vad du har sett.

#5 - - Lina:

Det har ju faktiskt inte funnits några R&B-mods.

Det är väl det enda dom ursprungliga modsen var?

#6 - - Annika:

Jag menar såklart modern R&B. Typ 1992 och framåt.

#7 - - Anonym:

exakt. ondskan liksom. det går en rak linje ner från.., ja, vart ska man börja? Annika! starta en tidning!

#8 - - Annika:

Har faktiskt funderat på det. Men just nu har jag verkligen inte tid.

#9 - - Don Costa:

Fyfan vad man är tråkig och antagligen helt dum i huvudet om man bara lyssnar på en genre.

Alla säger väl just att Ne-Yos skiva är rätt tråkig? Joe's skiva är fan rätt ojämn den också föresten. Ganska mycket utfyllnad.