jag är inte kär i en hipster

Publicerat i: Allmänt
Fy fan!

Jag hörde nyss Hanna Fahls "Kär i en hipster". Nu kan alla Sonic-prenumeranter och Spank Rock-konsumenter andas ut, det var ju lite jobbigt ett tag, när årets bästa singel hette "Kär i en kickers" och var gjord av en av medlemmarna i Fattaru. De visste inte hur de skulle förhålla sig till det, de gillade ju melodin och uppskattade träffsäkerheten i texten, men var aldrig säkra på om låtens berättarjag var ironisk eller om han verkligen hade varit kär i en kickers. Om han menade allvar, i så fall funkade det ju inte. En sån låt kan inte sorteras in mellan Morrissey och Hot Chip i den fina skivsamlingen. Och det här med hiphop, hur ska man förhålla sig till det? Det är ju en grej att fnissande läsa Kinky Afro-bloggen eller Martin Gelins recensioner, det kan man väl göra, men att aktivt och seriöst lyssna på R&B där basen trycker mot revbenen och där det inte finns något skamligt med libido? Det går ju inte. Och ändå stod de där på dansgolvet och önskade att "Kär i en kickers" skulle komma, och vrålade förtjust när den äntligen kom. Vågade de dansa? Det var frågan.

Nu kan de andas ut. Nu finns det en lösning. Hanna Fahl har gjort en låt som är 100% ironisk, 100% trivial. Hon är smart och fyndig. Det är indie. Hon försöker inte (eller kan inte) sjunga fint. Det är indie. Den fyrkantiga sången ligger långt fram i mixen, basen ligger numera långt bak, man kan inte dansa till låten (skönt!) men den låter fint i laptopen på förfesten till Debaser. En äkta kärlek till T-Pain och en fin högstadieskildring har förvandlats och förlöjligats och kokats ner till något som bättre passar den Six Feet Under-nerladdande generationen. Det är indie.

Nu kan "rätt" låt vinna, nu vet folk vad de ska fylla sina mp3-spelare och sommarlov med. Nu slipper de Mingus, de slipper Fattaru och svensk hiphop, de slipper lyssna på något annat än artister med korrekta influenser och ariska släktträd. Vad skönt. Det är som när Rolling Stones spelade in en keff cover av Irma Thomas vulkaniska "Time is on my side" och vita radio-DJ:s slapp svettas. Precis så.

En grej till. "Han är svensk men han älskar New York" - fan vad fattigt. Vem älskar INTE New York? Man kan bo på vischan och älska New York. Man kan vara irakier och älska New York. "Hipster"...christ.
#1 - - D:

Word!!

#2 - - Simon:

"Din myspace!" det tyckte i alla fall jag var roligt. Så det så.

#3 - - C M:

Äntligen!

#4 - - Anonym:

Det går också jättebra att gilla Hannas låt och "aktivt och seriöst lyssna på R&B". Även om du får det senare att låta så sjukt mycket osexigare än det är!

#5 - - Annika:

Haha, du rätt i det där sista. Menade "seriöst" som "inte ironiskt". Jag hatar inte Hanna Fahl, men jag hatar vad hennes låt representerar.

#6 - - Keith Murray:

Fan vad on point Annika..det bästa jag läst på ett tag.

#7 - - Keith Murray:

Fan vad on point Annika..det bästa jag läst på ett tag.

#8 - - Beta:

Word is bond förfan

#9 - - Koff:

Ibland, när du är på det här humöret, älskar jag dig.
bara så du vet.

#10 - - YBY:

Hahaha, shit vad du hetsar upp dig. Det går skitbra att dansa till hipster-remixen! Skulle vara roligt att dansa till "R&B där basen trycker mot revbenen och där det inte finns något skamligt med libido" med dig, spännande att se hur det är.

#11 - - Caroline:

ha ha ha! hi hi, nicholas har du skrivit så????

#12 - - Laban:

Det roligaste med hela den här diskutionen är att man förutsätter att alla vet och har hört Mingus "kär i en kickers" eller T-Pains? låt. Själv var jag löjligt ovetandes om Kär i en kickers och T-Pain.
Hanna Fahls låt kändes aldrig ens hip-hop men texten ÄR kul. Skulle aldrig kunna spela den på ett dansgolv men jag tycker den är rolig på ett youtubeklippsvis.

#13 - - maxim:

problemet är att originalet i sig är värdelöst. T-Pain är nästan värre än Akon.

#14 - - Isabel:

åh nicholas, du är medias räddning! fan vad jag hatar när hipsters ska låtsas ironisera över den egna klanen, och dessutom på bekostnad av nåt sprunget ur kärlek.

#15 - - Tony Ernst:

Vackert!

#16 - - ribs:

jag håller med min sis!

#17 - - HCA:

Det stormar i ankdammen. Tyck att låten är lite rolig eller inte, men här typen av indignerade brandtal känns ju helt malplacerade i sammanhanget. "sprunget ur kärlek", vilken härlig rockism!

#18 - - jesus:

jag håller med om allt du säger men varför måste du låta så bitter på slutet?

#19 - - ribs:

själva definitionen på vad en "hipster" är kan nästan sammanfattas i "den som låtsas ironisera över sin vilja att bli insläppt på riche", vilket ibland kan ta sig tragikomiska uttryck när the hipster tror att white room och vita baren på spyan är samma sak.

#20 - - ribs:

ok, skev det här nyss men det gick kanske inte igenom?
iaf, lättaste sättet att identifiera en sk.hipster= "den som desperat försöker ironisera över sin vilja att komma in på riche", vilket i vissa fall kan ta sig ganska tragikomiska följder om the hipster t.ex tror att white room och vita baren på spyan är samma sak.

#21 - - okej:

two times. pinigt!

#22 - - jesus:

skönt att du fick det ur kroppen ribs. du tycker själv att det är en väldigt bra definition förstår jag. du menar inte på allvar att du träffat folk som tror att white room och vita baren på spyan är samma sak!? en gång träffade jag en kille som arbetade för läkare utan gränser och han trodde faktiskt att white room och vita baren på spyan är samma sak. som du förstår så tyckte jag både att han var tragisk och komisk.

#23 - - Annika:

Maxim, jag håller inte med. Jag gillar T-Pain. Han ser helt fucked ut, hans sångstil är liksom Akons helt anti-macho (mesig och syntetisk), och han är fett musikalisk. Jag ÄLSKAR beatet och melodin till "I'm N luv (wit a stripper)" och det har T-Pain gjort helt själv. Att sen Mingus text är bättre är en annan sak.
Bitter, var det någon som sa. Jag är inte bitter, jag är...irriterad.
Att "sprunget ur kärlek" skulle vara fånigt för att det skulle vara en rockism är det dummaste jag hört.

#24 - - Anonym:

hej jesus!
jo jag menar på allvar att jag mött sådana människor. och ja, jag behövde verkligen få det ur kroppen. har tänkt på det länge.

#25 - - Anonym:

ps. nån som arbetar för läkare utan gränser som tror att det är samma sak, och nån som aktivt försöker positionera sig emot något personen egentligen vill vara en del av... (dvs. vita baren, riche hipster-mediasthlm) det är ganska stor skillnad.

#26 - - Anonym:

(som befinner sig i utkanten av den världen och vill in alltså)
ps. alltihop från ribs här, senaste tre namnlösa inläggen

#27 - - johan:

Äh, Fahls låt är ju bara en rolig grej. Tror inte någon hellre lyssnar på hennes version, Fahl included. Känns som att du tar i så mycket att du skjuter över målet här Nicholas med din beskrivning av paniska
Sonic-läsare som kan andas ut för att rätt låt nu kan vinna.
Tror dessutom att många här applåderar utbrottet mer än själva argumenten. Mycket undertryckt ilska liksom..

#28 - - jenny:

håller med Johan!
men om jag ska passa på att vara lite oavslappnad ett tag också:
fattar fortfarande inte var den stora skillnaden mellan de båda coversarna är. varför är hipster-låten Wierd Al, men inte kickers-låten?
Argumentet om att soundet skulle vara så annorlunda funkar ju inte. Hanna och Mingus har använt exakt samma instrumental och det är inte alls någon större skillnad i mixningen borde kunna dansa exakt lika bra/dåligt till båda (om det nu var det som var den viktiga poängen?)
Och om du gillar beatet och "en sångstil som är helt anti-macho (mesig och syntetisk)", så borde du ju gilla Hannas version minst lika mycket, eller?
Alla (säkert även Hanna, som Johan sa) tycker väl att Mingus var smartast som gjorde det först och att kickers är en charmigare grupp att rappa om, men att större skillnad än så är det inte.
Ärligt talat, är det inte så att du mellan raderna har nån slags keep it real-agenda när det kommer till kritan? alltså den gamla och sjuuuukt slitna äkta/inte äkta-debatten.
alltså, du tycker typ:
Fattaru-Mingus/kickers/r?n?b/de som gillar Kär i en kickers = äkta
Hanna Fahl/hipsters/ indie/de som gillar Kär i en hipster = oäkta
och aldrig kan de mötas?
eller?
En annan grej: varför har ingen applicerat sparka uppåt/sparka neråt-fenomenet på det här, om det nu är så viktigt att göra skillnad på låtarna?
ingen av texterna känns som kärleksförklaringar till kickers/hipsters utan gör båda snarare narr av subkulturerna. Och då är det väl till och med mer sympatiskt att generalisera kring ängslig mediastockholms-människor än kids på Plattan (som garanterat inte hänger på de här forumen och kan försvara sig) vare sig man heter Hanna Fahl eller Mingus Price?

#29 - - Annika:

Alltså. Mingus gör inte narr av kickers. Simple and plain, xxxxxxxxxx you and John Wayne. OCH: Hanna Fahl sjunger sjukt kefft i sin låt. Jag vet inte hur hon lyckas, men lyssna till exempel på "oj oj oj"-partierna, det som tidigare var svängigt låter bara styltigt och platt. Det låter inte syntetiskt eller intressant (mina kommentarer om T-Pain påverkas ju av hans kontext - i soulvärlden är det till skillnad från indievärlden ovanligt med mesighet), bara jävligt slarvigt. Inte för att den låten är menad att vara ett högkvalitativt mästerverk, men ändå. Och mixningen LÅTER annorlunda! De feta bastrummorna låter pluttiga och undanskuffade.
Det handlar inte om äkta/inte äkta. Hanna Fahl har ju ett uppriktigt skämt-uppsåt och är därmed lika äkta som något annat. Problemet är att det var tvunget att göras en hipsterlåt. Att man inte bara kunde nöja sig med Mingus fantastiska version. Och jag är väl konspirationsnojig, men jag tycker att det är typiskt. Typiskt indie-Sverige. That's all.

#30 - - Hanna:

Alltså jeez, ni är alla galna och det här är en extremt konstig och off-the-mark debatt.
Jag har förstört herr Annikas personliga lyssningsupplevelse och du känner dig kränkt, så mycket har framgått, fine. Men du framställer det som en gigantisk konspiration från de onda indiemassorna mot din genuina hjärtskärande kärlek till äkta r'n'b. "Det var tvunget att göras en hipsterlåt", "man" kunde inte nöja sig... Som om det var ett stort kollektiv som gaddat ihop sig mot dig.
Hanna heter jag, jag är en enda person, det var jag som gjorde låten som du inte gillar. Du tycker att basen är för o-fet och att jag sjunger kass, det beror förmodligen på att jag helt enkelt tog en mp3:a på instrumentalen och sjöng över den en eftermiddag. Det är ingen sammansvärjning mot dig och allt du står för, ingen beräknande strategi för att indiefiera ljudbilden, inget försök att radera ut din eller någon annans kärlek till kickerslåten. Utan bara en helt vanlig låt. Som jag gjorde för att jag älskar Mingus version och lyssnat på den tusen gånger. Som en hyllning och en blinkning, inte för att försöka göra nåt bättre. För att jag tyckte att det var roligt. För att kickerslåten faktiskt blev just en hipsterhit - googla lite på titeln, det är inte direkt förortsungarnas bloggar du får träffar på. Och för att jag faktiskt älskar hipsterkulturen, på något vis.
Som sagt, hata gärna på låten, men alla de här stora orden och snacket om att jag som representant för typ Musikbyrån, Sonic, manskulturen, vitheten och all things indie skulle ha förstört en hel r'n'b-scen känns bara väldigt kissnödigt. Ta ett djupt andetag och radera den ur ditt mp3-bibliotek och så kan du spy lite skit på mig om det får dig att må bättre, min mailadress står här ovan!

#31 - - Hanna:

Min mailadress stod visst inte alls där ovan, men den här hanna.fahl at gmail.com.

#32 - - Anonym:

bra hanna! han är väldigt kissnödig, nicholas alltså.

#33 - - Conny:

Hanna? Vill du ha en näsduk?
För du bölar så mycket att mitt tangentbord börjar bli blött.
Varför är du så trött? Verkar som dina ballar just har ramlat ihop och dött.
BUCK!

#34 - - D.D.:

Kanske kan Nicholas och Hanna mötas när min version "Kär i en blipster" släpps.

#35 - - Osk Pon:

Ojojoj fy fan! Du är verkligen jätterolig! Heja!

#36 - - Anonym:

#37 - - Anonym:

http://youtube.com/watch?v=An3Na-g2IFc

#38 - - Annika:

Hihi, kul klipp!
Känns fint att ha Gidappa på min sida. Det är som en trygg kör på en Black Moon-refräng.

#39 - - Stefan Nilsson:

Detta var det bästa jag läst på länge, jag hade nästan gett upp hoppet om denna bloggen, men nu är allt bra igen.

#40 - - XOYO:

Finns tydligen inga som är mer rockistiska är r&b/dansmusik-talibaner. Stor humor denna blogg.

#41 - - öö:

haha, finns den här bloggen kvar?något mer slätstruket får man leta efter.

#42 - - Pernilla:

Go Hanna!
Att klaga på att Hanna Fahl sjunger dåligt är närmare patetiskt.

#43 - - Skägget:

Inom två veckor kommer "Jag är kär i en snickers" vara ledmotivet till en Maabou-reklam. Det ser jag fram emot.

#44 - - hinke:

I <3 Hanna Fahl

#45 - - Anonym:

Fy fan!
Jag hörde nyss Mark Ronsons "Stop Me". Nu kan alla hipsterkreddvattenglasCVbloggare andas ut, det var ju lite jobbigt ett tag, när världens bästa låt hette "Stop Me If You Think You've Heard This One Before" och var gjord av The Smiths. De visste inte hur de skulle förhålla sig till det, de gillade ju melodin och uppskattade träffsäkerheten i texten, men var aldrig säkra på om låtens berättarjag var ironisk eller om han verkligen ville bli stoppad. Om han menade allvar, i så fall funkade det ju inte. En sån låt kan inte sorteras in mellan Fattaru och Tough Alliance i den fina skivsamlingen. Och det här med pop, hur ska man förhålla sig till det? Det är ju en grej att fnissande läsa att Timbaland gillar Coldplay, det kan man väl göra, men att aktivt och seriöst lyssna på pop där basen inte ens går att spåra med de mest avancerade ljudanalysverktygen och där det finns något skamligt med libido? Det går ju inte. Och ändå satt de där på efterfesten och önskade att "Stop Me If You Think You've Heard This One Before" skulle komma, och vrålade förtjust när den äntligen kom. Vågade de nicka lätt med huvudet och trumma försiktigt på låret? Det var frågan.
Nu kan de andas ut. Nu finns det en lösning. Mark Ronson har gjort en låt som är 100% oironisk, 100% otrivial. Han är smart och fyndig. Det är hiphop och r'n'b. Han försöker (eller kan) sjunga fint. Det är hiphop och r'n'b. Den onödigt putsade sången ligger långt fram i mixen, basen har numera uppfunnits, man kan dansa till låten (skönt!) och den låter fint i iPoden i taxin till Spy Bar. En äkta kärlek till gnäll och en fin fylleskildring har förvandlats och förlöjligats och kokats ner till något som bättre passar den hipsterkreddvattenglasCVblogg-läsande generationen. Det är hiphop och r'n'b.
Nu kan "rätt" låt vinna, nu vet folk vad de ska fylla sina mp3-spelare och sommarlov med. Nu slipper de Morrissey, de slipper Smiths och klassisk pop, de slipper lyssna på något annat än artister med korrekta influenser och afrikanska släktträd. Vad skönt. Det är som när Thomas Rusiak spelade in en keff cover av Caesar's Palace' vulkaniska "Punkrocker" och vita hipsterkreddvattenglasCVbloggare slapp svettas. Precis så.

#46 - - Henrik S:

Ni är för fan helt sjuka i huvudet allihopa.

#47 - - Anonym:

kompis, du är en hipster

#48 - - Philip:

Det är så mycket överanalyserande och stora växlar här att jag blir alldeles jävla slutkörd. men jag måste ändå dubbelkolla, mark ronson-inlägget var väl ironiskt?