Åh, jag älskar Ison & Filles nya EP! Någon vänlig själ skickade den till mig idag (cd-skiva, så exklusivt!). Så gött att de är så uppåt - de senaste albumen har varit så dystra (även om det alltid funnits bra låtar, som "Flashbacks"). Alltså jag är ju en stor sucker för sentimental ångestrap, men det blir knäppt om även låtar som ska vara partystarters och upptempo hänger läpp. Vad hände med "Njam" och den stilen liksom.
Det är något med Ison och Fille som gjort att jag nästan tyckt lite synd om dem genom åren. Jag gick och såg dem på Mejeriet i Lund när de nyss släppt sin första skiva, och det var så deppigt, det var typ tio fjortisar i publiken och så jag. Den bilden har hängt kvar, jag har alltid haft känsla av att Ison och Fille känt sig ouppskattade och missanpassade. För att deras stil inte går hem i Sverige, där det bara finns plats för folkhems-Timbuktu eller spexigt bullshit. Att de vet om att de är skitbra och borde sälja massor av skivor, men att de har något sorts embargo över sig, de når inte ut. Att de kom precis när svensk hiphop slutade vara inne har väl också gjort sitt.
Men den nya EP:n! Bara bra. De rappar snabbt, snyggt och säkert, härmar ogenerat Lil Wayne och Jay-Z när de går upp med rösten i slutet av takterna, de leker. Riktiga hits har de också, som "Vad e det för mode?" och "Tuggar". En låt samplar Bettye Swanns "Kiss my love goodbye" och bättre kan det ju inte bli. Det skulle i så fall vara att sampla "Today I started loving you again".
Annu battre skulle det ju vara om latarna samplades av nagon som faktiskt kan rappa, helst en jankare.