Jag skrev ett snabbt och fånigt inlägg om Prodigy här nyss, men tog bort det. Tänkte att vi borde gå vidare, pallar inte att folk bli så upprörda av min upprördhet. Men sen tänkte jag: kanske borde adressera det istället. För det är faktiskt ett fenomen.

Hanna Fahl blev uppenbarligen väldigt arg för att jag kritiserade hennes låt. Hon uppmanar mig att maila henne om jag vill "spy lite skit" på henne. Det vill jag inte. Har inget emot henne personligen. Som en kompis sa till mig nyss, "hon är bara en del av en struktur, a brick in the game, som Lee Harvey Oswald".

Man kan välja att hålla med mig eller att säga emot mig när jag hävdar att den svenska indiescenen - eller jag kanske ska säga "hipsterscenen"? - har ett ytligt förhållande till hiphop och R&B. Att jag blir förbannad när något fint smutsas ner av klatschig ironi. Och visst kan man radera en låt man inte gillar från ens dator, men vad spelar det för roll - den finns, den ursprungliga kontexten har utökats, "Kär i en kickers" är faktiskt inte samma låt längre. Det är något som man måste få diskutera.

Och grejen är att folk hatar att diskutera. Så oproffsigt av folk att bli defensiva och ta allt personligt - jag är väl inte intresserad av er, jag är intresserad av trender och strukturer. Alltså skit samma, jag har egentligen ingen lust att köra just den här debatten ett varv till, men jag menar i allmänhet. Det är något knäppt med bloggvärlden. Det är först när man skriver något kritiskt om någon känd person som man blir bombarderad av kommentarer. Varför är det så? Varför älskar alla dissar? Varför älskar folk att se rött? Jag gör det inte. Jag framför bara mina åsikter och försöker underbygga dem så gott det går.

Är man någon som skriver något, gör någon musik, har ett tv-program eller whatever, då bör man vara medveten om att man kan bli kritiserad. Att folk analyserar det man gör och har en åsikt. Det får man ta. Och jag får ta att folk tycker att jag är störig eller whatever. Det är lugnt. Pallar bara inte när folk tar in en dramatisk växel och tror att det handlar om två personer som är i krig med varandra. Det är... ytligt.
#1 - - Lina:

Trams.
Som A Lokko har hävdat sedan första numret av Pop finns det inget som gör en person mer twee och indiegullig i andras ögon än att hävda hur alla andra ex-indiekids inte har fattat hiphop "på riktigt".

#2 - - Nils:

"Varför är det så? Varför älskar alla dissar? Varför älskar folk att se rött? Jag gör det inte."
Seriously, jag tycker inte att det nödvändigtvis är fel, men du är väl en stordissare? Jag har läst hur många dräpor som helst här om Nöjesguiden, Sonic, enligt ditt tycke usla skribenter, dålig film och musik och nu "Kär i en hipster". One might get the impression att du visst tycker om att se rött.

#3 - - Annika:

Nej! Gud vad sjukt. Det gör jag inte! Däremot är jag väldigt dålig på att dölja vad jag tycker och känner, så det blir väl en och annan sågning då och då. Men det vore väl knäppt om man bara skrev om saker som man gillar?

#4 - - Hanna:

"Pallar bara inte när folk tar in en dramatisk växel"
Men alltså hahahaha... Det var ju du som dramatiserade det till ett "hej hela indievärlden är emot mig och alla mina värderingar och det är en konspiration"! Jag är inte alls arg, fattar bara inte vad det är du vill debattera! Konstruera en gigantisk diskussion om svart vs vit musik av en enda spoof-mp3:a? Sorry, men det känns som att det borde finnas bättre saker att bygga den debatten på. Säger inte att det är en ointressant debatt, men hey, det här är verkligen höna av fjäder och dramatisering galore.

#5 - - Nils:

Visst är det så. Men vad jag menade var att du byggt upp en del här på bloggen på ett skeptiskt förhållningssätt till många saker, att du "dissat" skulle man kanske kunna säga, och nu undrar du varför folk gillar att dissa och läsa dissar. Det är lite märkligt bara.

#6 - - Annika:

Nils: Alltså, det är ju alltid roligt att få kommentarer. Men jag tycker det är tråkigt att man får 0 kommentarer när man skriver om Antonioni eller "Våroffer", och 30 när man kritiserar en svensk journalist. Folk gillar beefs, det är den enda slutsatsen jag kan dra.

#7 - - Henrik:

Biff kan ju faktiskt vara intressant, roligt och kulturellt viktigt.
Case in Point: Fiddy.

#8 - - Anonym:

eller att folk är fullständigt ointresserade av dina intetsägande synpunkter på "Våroffer". kan det vara så?

#9 - - Koff:

Men alltså: att beefar är tokintressant kan väl inte ha ungått dig? Jet set junta blev ju först kul när de började grina över att A Lokko var dum mot dom. Förra årets "högkulturdebatt" var likadan. och jag tycker att du SKA bli förbannad, du SKA skriva det, annars försvinner ju hela bränslet. Hur tråkigt det än låter är det ju de stora orden som för diskussionen framåt. Min känsla är att den här debatten blev så stor just för att folk tog illa upp; man vill inte gärna vara en del av vanlig traditionell smygrasism. Egentligen handlar det ju inte om låten, utan strukturerna bakom låten och varför alla plötsligt gillade den bättre?
Äh, jag vet inte. jag har aldrig varit kär i en hipster förutom min giiirle. En och annan kicker däremot. De var väldigt fina. Och jag fixar varken kicker eller hipster-prefixet. Det är... minimerande. Låter som musikointresserade snorungar båda två.

#10 - - Koff:

Tilläggas bör att "I´m in luv (with a stripper)" och "Kär i en kickers" är musikaliskt genialiska låtar. Det är fakta och inget tyckande. Vilket inte gäller den däringa hipster-låten. Men det var ju aldrig meningen. Den var ju Magnus Uggla från början.

#11 - - Nordan:

Strålande! Ty efter barn och hundar är musik det djävligaste jag vet. Låt det brinna, för du har den största elden i Sverige!

#12 - - Johan:

Varför du får 0 kommentarer när du skriver om Antonioni och 30 på den dära texten.. Funderat över hur många som läser din blogg som sett nåt av Antonioni? Hade du väntat dig långa utläggningar om Antonionis fantastiska bildspråk, hans känsla för poesi eller hur man tydligt kan se hur han inpirerat nutida filmare som till exempel Tsai Ming-Liang?
Funderat över vilka det är som läser din blogg? Varför just de läser den?
För övrigt tycker jag du är way off target i de flesta argumenten i den här ankdammsdebatten.

#13 - - Johan:

Som du startade, inte Hannah inte hipsterkulturen inte Debaserbesökarna..

#14 - - Anonym:

Antonioni-analyserna höll helt enkelt inte måttet.

#15 - - Nils:

Ok, så här. Jag tycker, i motsats till anonyma trattar ovan, att du är som bäst när du skriver utifrån kärlek. Håller nästan aldrig med dig i sak, men gillar när du gillar. There you are.

#16 - - Annika:

Nils: bon! Taget.
Notera för övrigt att folk har börjat prata om hipsterKULTUREN nu... kan man verkligen säga att det är en subkultur? Tycker inte det faktiskt. Vad är den minsta gemensamma nämnaren, att man har råd att köpa dyra jeans? Att man gillar New York?

#17 - - Laban:

scarfs?

#18 - - Stefan Nilsson:

Tycker det är roligast när du skriver om musik här, och inte om filmer.
Tack vare POP har ju folket i Sverige väldigt bred musiksmak, men samtidigt är den väldigt smal, punk/hc och andra grejer får liksom inte plats. Det är lite som att allt man får gilla måste ha fått ett "okej" av POP, Lokko etc.

#19 - - Johan:

Varför tog du bort mitt inlägg?

#20 - - johan:

Fel. Nu fanns inlägget där helt plötsligt
Kan du inte hatblogga om typ Fluokidsen och dess anhängare. Det hade gjort min dag. Eller är det de som är kärnan i "hipsterkulturen"? Förvirrande med alla benämningar. Skönt att stå vid sidan om. Äh, jag yrar. Nu ska jag ut i solen. Ha en bra dag!

#21 - - Stefan Nilsson:

Har lyssnat på "Kär i en hipster" lite mer nu, och den är ju ganska rolig! Den är väl bara ett skämt? Stockholm är ju fyllt av hipsters, det är ganska läskigt men sant.

#22 - - Amir:

Annika; jag kanske är lite sen i debatten , men jag känner att jag måste säga mitt. jag kan förstå det du försöker säga när du dissar hipsterlåten, trots att du tar ut den ur kontexten och överdriver kraftigt, men du glömmer en MYCKET viktig sak.
Kickerslåten är (precis som hipster) en ironisk låt som Mingus och Roine spelade in på skoj och skickade till oss. Det var aldrig nån tanke från deras sida att den skulle bli äkta och seriös (det var liksom en kul grej), för att inte tala om att den skulle släppas som singel eller bli nedladdad 30000 ggr (det är sant jag svär)

#23 - - Annika:

Intressant, Amir. Men hur som helst är texten så bra att man kan tolka den på olika sätt, den är för subtil för att kännas tveklöst ironisk. Och även om det var tänkt som en kul grej så tycker jag att man hör en viss kärlek till kickerstjejer där någonstans... det kanske bara är jag? Och hur som helst (pt II) så sjunger Mingus bättre och beatet låter krispigare än i den andra versionen - med andra ord, hur det än är så är det en bättre låt.

#24 - - Simon:

Glöm inte att Weird Al Yankovich gjorde "I'm in love with a skipper" redan på sin turné förra året. Han har liksom tagit hiphopen ifrån de svarta, subverserat den och gjort den rolig på ett sätt som både vita och svarta kan uppskatta. Lite som Arman Van Helden-remixer.

#25 - - p:

first of all, subtil? hatar också hipster-låten men är det inte mest för alla jobbiga referenser? att det är det som gör den jobbig. kickers-koderna känns ju mycket... fräschare.

#26 - - Annika:

Ja, jag håller med, Petter. Jag menade bara subtil i den bemärkelsen att det inte är helt tydligt om Mingus driver med kickers eller inte, en positiv ambivalens alltså.

#27 - - matti alkberg:

eh, jag hör en viss kärlek till hipsters i den där andra låten också. jag håller lite med om de som säger att hiphoparna/r'n'b-modsen (he he) är de nya hårdrockarna: inte fattar skämt och är lättstötta och så. men det gör mig ingenting; jag tycker folk borde var mera så, ta det de lyssnar på på mer allvar, försvara det, inte bara vika ner sig så fort nån smart jävel har en (ofta inte ens väl-)formulerad invändning mot det.
men en annan grej, kanske ot men ändå: varför är det så fult att vara en hater? är lite less på alla som skriker om god ton och skit på internet, och jävla my space där alla ska vara vänner. aldrig, säger jag.

#28 - - Dweeb:

Själv är jag mest upprörd över att det finns människor som på fullt allvar kallar sig hipsters.
Det är lite som när Carl Bildt döpte sitt barn till Blanceflor. Vart tog självdistansen vägen? Eller kanske är det den ultimata självdistansen. Att vara Sinnessjukt höger och döpa sin dotter till Blanceflor. Därmed basta. Snacka om inre styrka! Nu förstår jag plötsligt.

#29 - - maryland cookie:

HAHAHAHAHA jag hade helt förträngt att ungen heter Blanceflor. Blanceflor! Herregud.