Annika Flynner

Hallå, Andres Lokkos krönika idag var ju riktigt bra. För första gången på typ ett halvår. Handlade om relationen mellan poplåtarna och dess texter, och att man ibland kan vilja läsa texterna i bookleten innan man hör skivan, för att riktigt tillgodogöra sig orden och liksom få en separat relation till dem. Annars kan man ju lätt börja gilla en keff text för att låten i sig är så bra. Eller aldrig någonsin lära sig texten (som jag, oftast). Det är problematiskt det där, och intressant. Jag kommer ihåg när jag gick i högstadiet och lyssnade på Pulps "Different class". Vitsigt nog fanns det en anvisning i bookleten - nota bene, please do not read the lyrics whilst listening to the recording - som jag tog på blodigt allvar. Andres skrev om cd-häften och att man inte får underskatta deras roll i dessa mp3-tider, att man inte får underskatta de tryckta orden, och det håller jag helt med om. Jag saknar jättemycket att plöja en booklet.

Skvallret då? Äh, bara att Andres och Lisa nu flyttar till London permanent och därför har sålt nästan hela den enorma skivsamlingen till bl.a. Record Mania i Stockholm. Vilken antimaterialism! Jag fattar inte hur de klarar av det, även om jag såklart är imponerad på ett sätt. Tänk att ha armbågat en svettig japan i huvudet samt betalat 150 pund på en skivmässa i Bukarest för att få tag i sitt exemplar av Marta Acunas "Dance dance dance". Kan man då bara släppa den, för att övervikten när man flyger är så dyr? Svaret är uppenbarligen ja, och det är väl ett tecken på mognad. Att prioritera ett anständigt liv (läs: slippa dubbla hyror) framför det krampaktiga taget om vinylnallebjörnen. Undrar om han spelade in den bästa låten på varje skiva så att det blev typ tolv monumentala blandband? Det hade jag gjort.