image100
Fools rush in where angels fear to tread
And so I come to you my love,
My heart above my head
Though I see the danger there
If there's a chance for me, then I don't care

Fools rush in where wise men never go
But wise men never fall in love
So how are they to know
When we met, I felt my life begin
So open up your heart and let this fool rush in

Den bästa svenska samlingsskivan som givits ut under 2000-talet är Jan Gradvalls första Feber-utgåva, två cd-skivor fulla med fantastiska standards. Ypperlig sommarmusik - smooth, romantisk och glamourös. Jag kommer ihåg sommaren efter att samlingen givits ut, jag låg på en filt i St Lars-parken och läste Hemingway och lyssnade i min cd-walkman. Typ varje dag. Det var gött.

Jan Gradvall listade som "årets insikt" 1997 att Johnny Mercer var världens bästa låtskrivare, punkt slut. Intressant, med tanke på att Mercer oftast nöjde sig med att skriva enbart texten till låtarna (undantagen är "Dream" och "I wanna be around" som han skrev både text och musik till, båda två fantastiska, fast till skillnad från Janne föredrar jag The Pied Pipers version av "Dream"). Värderar Jan Gradvall text högre än musik? The nerve! Obs skämt. Men jag gör nog inte det. Å andra sidan är Johnny Mercers texter ofta inte bara tjusiga i sig, utan verkligen kongeniala till melodin. "Moon River" - klart att den vaggande musiken ska handla om en drömsk flod! "Come rain or come shine" - så snyggt orden följer melodins dramatik! Osv.

Jag älskar standards. Inte alla standards såklart, men det finns många låtar från 1930-, 40- och 50-talet som har melodier som är som ristade i sten, så självklara, så starka, så bra. Det är det ena. Det andra är själva inspelningarna, med artister som Ella Fitzgerald eller Fred Astaire. Fantastiska produktioner - som stora lyxiga tårtor, som bröllop. Jag kanske aldrig kommer att dricka Manhattans iförd smoking på en takvåning i, eh, Manhattan. Men jag kan lyssna på Fred Astaires inspelning av Irving Berlins "Cheek to cheek" och känna att jag gör det. Eskapism: det största som kultur kan ge oss.
#1 - - Petter:

Tre saker:
1. vilken old school version av fools rush in vill jag ha tag på? försöker med vera lynn men får mest upp ol' blue eyes på soulseek.
2. vad jag däremot hittade var en märklig remix på ten crack commandments med beatet från ol' blue eyes version av said song. finns tydligen på den säkert jättelegala skivan "from blue eyes to bed-stuy".
3. är det inte på sin plats att nämna kevin shields remix av fools rush in, och hur den än en gång hamrar hem budskapet att Kevin Shields är och förblir Den Störste?

#2 - - Petter:

En fjärde sak:
Det är ju i allmänhet ett helvete att ladda hem standards. Plötsligt sitter man där med 10 olika versioner av I'm in the Mood for Love och undrar vad som egentligen hände.

#3 - - Annika:

Haha! Jag gillar Keely Smiths version, kolla upp den. Finns på samlingen "Great american songwriters: Johnny Mercer".
Kevin Shields alltså. My hero!

#4 - - Karin:

aaahh, Bow Wow Wows version av "Fools Rush In" som Kevin Shields gjort remix av som ni nämner, så jävla grym, så sjukt bra, jag tröttnar aldrig på Mr. Shields!

#5 - - Bridgeman:

Vincent Gallos pappa Vincent Gallo Sr gör ju också en väldigt fin version av klassikern på Soundtracket till Buffalo 66.

#6 - - Annika:

Just det ja! Det var nog där jag hörde den först.