the game på KB

Publicerat i: recension
image121
Man får ta ansvar för sin ungdom. Det är vårdslöst att missa sina chanser att leva här och nu och känna att man är en del av sin samtid. Därför hade jag inte råd att inte gå på The Game-konserten igår, fastän biljetten var dyrare än någon annan konsert jag varit på. The Game är en av världens typ fem bästa hiphopartister som debuterat på 2000-talet, så jag hade liksom inget val. Men jag fattar inte hur de på KB tänkte - 400 spänn, hur många fans tror de att The Game har i Malmö? Förmodligen en hel del kids i Rosengård, men jag vete fan om de har råd att punga ut med 400 spänn för en konsert. Men men. Rapsuperstjärnor är givetvis inte hur billiga som helst.

Förband var Ricky, Sveriges R&B-stolthet. Lite sorgligt, det är ju alltid så otacksamt att vara förband till en megaartist, och publiken ville ha hård gangstarap, inte en svensk kille som dyrkar R&B och sjunger och dansar så fint som han bara kan. Innan han spelade sin sista låt sa han till DAT-DJ:n "okej, hoppa över fyran och gå direkt till femman", det kändes så sorgligt. Speciellt med tanke på att han var rätt bra. Jag gillar Ricky.

Men The Game alltså. Han väntade givetvis aslänge, sen kom DJ Cristal (!) och värmde upp genom att spela ett potpurri av hiphophits, det var gött och funkade. Sen gjorde Game entré med snusnäsduk som dolde halva ansiktet, ganska gulligt, den var svart och hade dödskallar, som en sjuåring som leker vilda västern-bankrån. En del arier i publiken drog också upp sina bandanas upp över näsan men de såg inte särskilt hotfulla ut. Hur som helst, det var en helt okej konsert, The Game har vad som i konsertrecensionslingo brukar kallas för "närvaro", han var om inte glad så åtminstone hyfsat munter. Och mer kan man kanske inte begära av en kille från Compton som blivit skjuten fem gånger och byggt sin karriär på det.

Men ett ord hakade sig fast i mig under konsertens gång: mansriter. The Games artistiska persona är av den typen som förväntas av honom. Hans texter handlar (oftast) om sånt som förväntas av honom. På konserten gjorde han sånt som förväntas av honom - han bjöd upp en massa tjejer på scenen och sjöng "Wouldn't get far" för dem (en låt som delvis hyllar men framförallt dissar rapgroupies), han spände musklerna och vrålade ut sin ilska mot sina "fiender" (dvs fick publiken att skandera "fuck Fifty"), han avslutade genom att halsa en hel flaska Cointreau, glatt påhejad av killarna i publiken och kompisarna på scenen. (Eller någon annan rödfärgad booze. Vad fan vet jag om sprit. Men det var ingen Olde English-i-papperspåse.) Sen torkade han käften med en handduk och gick av scenen för att inte komma tillbaka. Han tittade inte på publiken då. Han tittade inte på någonting. Hans ögon sa typ "jahapp, så var det avklarat". Mansriten genomförd. Mission accomplished.

Att som The Game göra en konsert är som att ställa frågan "är jag en man?" och, efter att ha utfört en del förutbestämda uppgifter och fått publikens godkännande, få svaret "ja, jag är en man". Kanske är det så med rockkonserter över huvud taget, men jag har aldrig varit på någon konsert tidigare där det varit såhär tydligt. Jämför till exempel med Little Brother, som jag såg i våras. Snälla killar utan pengar och utan jag-är-hårdast-i-världen-texter (och utan produktioner av Scott Storch, Just Blaze, Cool & Dre, Kanye West, Dr Dre, Timbaland...). De har inte lika mycket att leva upp till. Å andra sidan måste det sägas att just detta kraftfält av behov av manlig bekräftelse som omger den tatuerade hunken The Game faktiskt bidrar till att man fascineras av honom. Det unika med hans musik är ju att han aldrig lyckas dölja hur starkt betydelsen av manliga idoler är för honom. Han växte upp utan sin pappa - istället hade han sin älskade gangstarapmusik, och historien om hans karriär är ju egentligen historien om att hitta en "pappa" i Dr Dre, bara för att sedan förlora honom (på grund av bråket med Fifty). Så all den där bitterheten, all aggressivitet... den är nog ganska heartfelt egentligen. Men att den kanaliseras på ett klyschigt machosätt (100% ilska, 0% ödmjukhet) är ändå sorgligt. Fast vem är jag att anklaga en kille som växt upp i ghettot för att sakna en genusanalys?

OK hur som helst: konserten var bra men jävligt kort. Inte ens en timme, och inga extranummer. Han spelade inte "Hate it or love it", "Why you hate the game", "One night" eller "The Remedy". Mina favoritlåtar. Men han spelade "Let's ride" och "Too much", så det var ändå rätt gött.
#1 - - Johanna:

Hej! Jag ska bara säga att jag tror den lite tunna publiken berodde lika mycket på att det var 18-årsgräns som att var så dyrt. Sen: Cristals potpurri, grejen med att bjuda upp tjejerna på scenen "nah, you're not fat enough" och halsandet (rykten säger att det inte är sprit i flaskorna) är något Game gjorde i EXAKT samma version för ett halvår sen på Vega och lite senare i Paris så gissningsvis har han gjort det på alla konserter sen dess. Det har alltså tom varit samma låtar i potpurriet. Kanske därför han ser lite trött ut när han gör det nu.

#2 - - Johanna:

Sen tycker jag att Game är bland den mest icke-hårda och girlish rapparen
i den kategorin. Han är ju kompis med Paris Hilton och sjunger om slaskkändisar i LA.

#3 - - Jahman:

Hmmm, glömde helt bort den här konserten, men känns som det hela var rätt förutsägbart. Men tack för rapporten.

#4 - - Stefan Nilsson:

Jag har blivit tokig igen i The Games två skivor! Ska nog se honom om några veckor. Förra gången jag såg honom var det ganska menlöst.

#5 - - Simon:

Alla rapkonserter är ju så. Runt 40 minuter, nånslags missbrukshyllning och ett förvirrad groupie-inslag. Klart.

#6 - - pepelipep:

Inte alla!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har sett grymma spelningar med t ex Edan, Gang Starr, GZA, Sage Francis, Buck 65, The Roots, Mos Def, Jeru the Damaja, Loop Troop, Kanye West, Kool Keith och ett gäng till som varit bland det bästa jag sett! Inget "missbrukshyllning" eller groupies! Hiphop måste inte vara dåligt live.

#7 - - Annika:

Jag tycker också att The Game är ganska icke-hård för att vara gangstarappare, egentligen verkar han ju bara vara en snäll kille som satt hemma med sin skivsamling under hela tonårstiden, så det är därför hela ritualen kändes så konstig och obefogad. Intressant dock att hela programmet var förutbestämt. Att det inte var sprit i flaskan... det är inte omöjligt alltså! Haha. 50 Cent har ju erkänt att han bytt ut boozen i sina flaskor mot saft. Vilket i och för sig känns logiskt, Fiddy verkar ju vara ett kontrollfreak, inte killen som wildar out och blir bäng.

#8 - - Don D.:

Game körde fejkad sprit redan på Roskilde, um, 2005? Då använde han en påhittad supartävling, där han själv sänkte en flaska "skumpa" och ett helrör "konjak", som ursäkt för att få gå av scenen.
Värre är det när de super på riktigt. Minns till exempel en Xzibit-spelning på Münchenbryggeriet när X:et faktiskt verkade sänka en sjuttibobba på riktigt under de första låtarna. Sen blev det inget mer. Tack för de 200 kronorna.

#9 - - Annika:

Artister som är fulla på riktigt och inte kan göra rejäla spelningar... fy fan! Typ att gå och se en hiphop-Ryan Adams, nej tack.

#10 - - EMÜL:

varför skulle han lira hate it or love it? jag menar, han och fifty är ju inte speciellt tighta längre..

#11 - - Daniella:

Johanna

"Sen tycker jag att Game är bland den mest icke-hårda och girlish rapparen
i den kategorin. Han är ju kompis med Paris Hilton och sjunger om slaskkändisar i LA."

Jasså? Så 2Pac var inte hård för att han var kompis med Janet Jackson? Game var den enda rapparen som gjorde en Gangsta rap hit, One Blood. Props för Game. förresten, han och hans t-shirt luktade sprit som fan efter han drog flaskan. (Trädgårn, GBG)

#12 - - jaaaag:

Dj Kris Stylez heter han för helvete

#13 - - Petter417:

Tråkigt att du faller i fällan att jämföra en sån som Game med några som Little Brother, de e ju ganska ovidkommande vilka skillnader dom har eftersom de gör helt olika saker (antar jag, de e inte som att ja lyssnar på LB). Annars håller ja me om att Game mest verkar vara en ganska tragisk figur, tyvärr tycker jag inte att han är en tillräckligt bra rappare för att hans tragik ska bli intressant, det blir mest ett trainwreck hela skiten.