scoop

Publicerat i: Allmänt
image119
Ha. Jag läste nyss recensionen av nyutgåvan av Nabokovs "Lolita" från gårdagens (?) DN Kultur, och nu ser jag den här bilden. Woody alltså. Jag tror att han är kär, besatt, och vem kan blame him? Det vore trevligt om det vore så att Scarlett Johansson vore en ny Diane Keaton eller Mia Farrow. Men det är inte så, för han har inte en privat relation med henne som han hade med dem, den dynamik som uppstår mellan regissör och skådespelerska (och en sådan dynamik finns faktiskt mellan Woody och Scarlett) kommer från något annat. Något som inte är lika vackert som kärlek och ömsesidighet.

Woody går allt djupare in i sin ålderdom. Scarlett går allt djupare in i sin ungdom. Har ni sett den kanadensiska filmen "De barbariska invasionerna"? I slutet dör en gammal man, och det sista som rusar genom hans medvetande är minnet av en film han såg som ung, en scen där den snygga blonda stjärnan lyckligt vadar ut i vattenbrynet, och hon drar upp kjolen lite (lite!) så att man ser hennes knän. Jag kommer att tänka på det när jag tänker på Woody och Scarlett. För honom blir hon ljuvligt oåtkomlig, helig.

Jag såg "Scoop" häromdagen och den var faktiskt inte alls dålig. Petter tycker att "Match point" är den sämsta film som någonsin gjorts, men även om den filmen hade lite träig dialog så måste jag faktiskt applådera Woodys comeback till kreativt självförtroende: jag måste inte bara göra fåniga komedier, jag kan faktiskt mer än så, jag bryr mig jättemycket om moraliska dilemman, jag kan faktiskt ge mig på att göra film om sånt igen. Så rent symboliskt kändes "Match point" viktig (även om Woody börjat bli allvarlig redan i "Melinda och Melinda"). Men jag tror att jag uppskattade "Scoop" mer. Den var klassiskt Woody.

Liksom "Morden i Midsomer" (se Carolines artikel i Rodeo) utspelar sig den typiska Woody Allen-filmen i en nutid som är alldeles för anakronistisk för att det ska bli trovärdigt. Bara en sån grej som att Woodys rollfigur i "Scoop" är en kringresande trollkarl... vad är det för yrke? Finns de ens? Men Wody gillar trollkonster, han gillar att tänka att man ser på film som han själv såg film som barn, magiska matinéer. Trollkarlar finns både "Jadeskorpionens förbannelse" (underskattad!) och "Skuggor och dimma", och småtrevligt övernaturliga inslag var en av huvudingredienserna i såväl "Kairos röda ros" som "Alice". Men inte bara det... i "Scoop" härjar en seriemördare i London, en mystisk figur som alltid lämnar ett tarot-kort vid sina lik. Vad är det här, Agatha Christie? Arthur Conan Doyle? Och det ska föreställa nutid! Men missförstå mig inte, det är inte något negativt. Det är Woody-land, en plats som är trevlig att besöka då och då, det är skönt att allt är som vanligt. Faktiskt.

Men det som gör starkast intryck på mig med de senaste tio årens Woody Allen-filmer är hur han mellan raderna hela tiden bearbetar sin livs stora sorg: att han inte har någon kontakt med sin och Mia Farrows son, hans enda biologiska barn. I "Harry bit för bit" kidnappade han sin son från en jobbig dagisfröken, i (den annars usla) "Hollywood ending" träffar han sin vuxna hårdrockarson och förlikas med att de är olika, det viktiga är att de har kontakt (snyft!), och i "Melinda och Melinda" ansöker Melinda om rätten att träffa sina barn - och får nej. Hon ser förstörd ut. Det är filmens bästa scen. I "Scoop" bjuder Woody Scarlett Johansson på middag och säger till henne typ "you're like the child I never had", pratar om att han hade en kvinna en gång men att det inte funkade... nu är han ensam.

Det är det som är grejen. Jag tror inte att Scarlett Johansson bara är sexobjekt för Woody, jag tror det också handlar om att träffa en ung begåvad person och liksom få sola sig i den personens aura. Det hade han fått göra om han hade träffat sin son (som har sensationellt högt IQ), men det kan han inte, det är ett behov som inte blir tillfredställt. Scarlett är ett substitut. Jag säger inte att han enbart ser henne som sin dotter, men han tycker om att leka med tanken att hon skulle kunna vara hans dotter (det är den lögnen hela filmen bygger på). Med det sagt: jag gillar inte riktigt att han är så patronizing och inleder alla sina repliker i filmen med "sweetheart" eller "darling", det blir liksom klappa-på-huvudet på ett ganska osoft sätt.

Woody alltså. Fan, förlåt att jag skriver så långt. Jag ska bjussa på filmens bästa replikskifte:
- I am a christian... and you?
- Me? I was born jewish, but later in my life I converted to narcissism.
#1 - - D.D.:

Jag håller fortfarande på att hämta mig från tanken att någon kan tycka att "Scoop" var en bättre film än "Match point".

#2 - - Snoop:

Scoop ÄR bättre än Matchpoint som är en sjukt överskattad film. Woodys mest underskattade är Play it again sam och Deconstructing Harry. Grymma!

#3 - - johan:

Match Point är den sämsta av de 28 Woody-filmer jag sett, så ja, Scoop är bättre.

#4 - - Annika:

Åh, Play it again Sam! Älskar den! Och Deconstructing Harry, en av hans allra bästa! Det får bli en topp 5:
1. Små och stora brott
2. Fruar och äkta män
3. Annie Hall
4. Hannah och hennes systrar
5. Harry bit för bit
Fuck it, vi kör en topp 10:
6. En annan kvinna
7. Manhattan
8. Play it again, Sam
9. Kairos röda ros
10. Radio Days

#5 - - Anonym:

Biografisk tolkning?

#6 - - Karin Tagestam:

jag har zelig hemma, men jag har inte sett den än. någon som sett den?

#7 - - Sus:

1."Små och stora brott" nr 1 - 10
2. Scoop rymmer mer än bara relationen far-dotter: det är mycket kärlek här, mellan scenkonstnären och hans publik, mellan den nyss upptagna på Karons båt över Styx och de andra passagerarna, mellan amerikanen och de charmerande snobbiga överklassengelsmännen, och en kärlek till bildningen, antingen det nu handlar om grekisk mytologi eller psykoanalysens uppfinning narcissismen - en kärlek till livet som, det känner man, snart är förbi.- Hang on, Woody, kasta inte in handduken än!We love you too!

#8 - - matti alkberg:

små och stora brott! word!
har gjort flera såna här topplistor på bqs gamla gästbok och de liknar din första extremt mycket.
vi är annars inte så många woodyfiler som man kan tro. jag blir glad så fort jag stöter på en.

#9 - - Daniel:

Well, jag skulle nog iallafall ha med Love and death och stardust memories på en woody topp 10.
Även Sweet and the lowdown tycker jag är förbisedd.
Woodys 90-tal tycker jag är mer intressant än hans 00-tal, även om jag håller med om att hans samarbete med Scarlett är nice..

#10 - - Daniel:

Well, jag skulle nog ha med både Love and Death och Stardust memories på en Woody topp 10.
Tycker även att Sweet and the Lowdown är en väldigt förbisedd film. Tycker Woodys 90-tal i det stora hela är mycket mer intressant än hans mer omtalade 00-tal,även om hans samarbete med Scarlett såklart är nice..

#11 - - Stefan Nilsson:

Svenskarna är nog de enda som gillar Woody Allen fortfarande. Allt han gjort de senaste 10 åren har varit skräp.

#12 - - Karin Tagestam:

Jag tycker att Allen har blivit sämre sen han började smarbeta med Scarlett Johansson. Vet dock inte om det beror på Allen eller om det beror på Scarlett, men jag tycker inte att deras samarbete fungerar. Scarlett Johansson var dessutom riktigt kass i Scoop, skådespelet var botten. Det är jävligt sorligt, för hon är en bra skådespelerska, men än sålänge har hon inte funkat in Allens filmer. Ska bli intressant att se hur det blir när hon är med i hans senaste spanska projekt tillsammans Penelope Cruise.

#13 - - Oldboy:

Min koll på Woody Allen är knappast utförlig. I höstas såg jag dock 'Play It Again, Sam' på bio (stadens allmänna filmstudio) och blev överaskad; dels för att jag aldrig hört om den, och dels för att den var så pass bra. Den är väl en 'Scoop'-film om något. Men det vore en lögn om jag, trots allt, inte erkände 'Match Point' som favoriten.

#14 - - Petter:

Nicholas, här är the Guardian-recensionen av Match Point jag pratade om, och den är högst representativ av vad brittisk press skrev om filmen när den kom ut. (http://film.guardian.co.uk/News_Story/Critic_Review/Guardian_review/0,,1679862,00.html"
Match Point är inte världens sämsta film, men dialogen och karaktärerna är bara en sån total Hindenburg att jag verkligen inte ens kan börja försöka se bortom dem för att hitta "den nye, seriöse woody allen" eller what have you.

#15 - - Petter:

Nåt blev fel, här är adressen i sin helhet:
http://film.guardian.co.uk/News_Story/Critic_Review/Guardian_review/0,,1679862,00.html
För er som inte pallar läsa den: jag såg Match Point på en biograf i Oxford när den kom ut, och publiken satt och fnissade sig igenom hela filmen. Says it all, really.

#16 - - Meh:

Ja, för folk i Oxford är ju alltid den ultimata juryn.

#17 - - Stefan Nilsson:

Scarlett Johansson är inte alls en bra skådespelare!
The Prestige (2006) - var hon URUSEL i
The Black Dahlia (2006) - var hon inte alls bra i The Island (2005) - dålig film, dålig insast av Scarlett
Match Point (2005) - var hon askass i
Girl with a Pearl Earring (2003) - var hon menlös i.
Lost in Translation (2003) - var hon menlös i, vilket jag antar att var meningen, för det funkade ju ganska okej.
Eight Legged Freaks (2002) - var hon kass i
Ghost World (2001) - här var hon charmig!!!

#18 - - Annika:

Jag tror Petter syftade på att de är engelsmän och hörde hur överdriven den "brittiska" dialogen lät. Anywho: det var någon som sa att jag gör en biografisk tolkning, vilket var helt rätt! Haha. Förlåt, Woody. Men det känns faktiskt som det här med att sakna en relation till ett barn förekommer för ofta i hans filmer för att man ska kunna se det som bara ett sammanträffande. En annan sak som det är frestande att göra en biografisk tolkning av är slutet på "Scoop", det som händer med Woody Allens karaktär... men jag ska inte avslöja något för er som inte har sett den.

#19 - - Petter:

"Meh": Oxford schmoxford; hade kunnat vara var som helst där folk är bekanta med brittisk engelska.
Varför, oh varför, nämner ingen Alla säger I Love You? Lätt Woodys bästa film de senaste 20 åren. Där har du ju ett exempel på Woody Allens fantasivärld (när den är som bäst!) om något, nicholas.

#20 - - max:

twist-er på slutet av filmer är aldrig ok.

#21 - - John:

Woody har ju gjort så sjukt mycket bra, försökte senast igår förklara storheten för en hatare. Det gick sådär. Play It Again Sam är så jävla rolig, kompisen som hela tiden ringer och säger vilket nummer han kommer att befinna sig på för tillfället, underbart. Dock är den inte regisserad av Woody, men han har skrivit den.

#22 - - johan:

"Varför, oh varför, nämner ingen Alla säger I Love You? Lätt Woodys bästa film de senaste 20 åren."
Tack!
Här är min topp 10:
1. Annie Hall
2. Alla säger I love you
3. Manhattan
4. Hannah och hennes systrar
5. Zelig
6. Dur och moll
7. Broadway Danny Rose
8. På tal om Afrodite
9. Fruar och äkta män
10. Små och stora brott
Svårt det var då, vill ha in 5 filmer till på topp 10.
Play it Again Sam tar jag inte med eftersom det inte var Woody som regisserade den utan Herbert Ross.
Botten 10 då?
1. Match Point
2. Skorpionens förbannelse
3. Sleeper
4. Manhattan Murder Mystery
5. Scoop
6. Småtjuvar emellan
7. Hollywood Ending
8. Anything Else
9. En midsommarnatts sexkomedi
Och då är det ändå bara plats 1 jag inte gillar, resten är bra filmer!

#23 - - Sus:

"Alla säger I love you" är helt underbar, kom också på den men ser nu att redan flera kommit i håg den snabbare än jag!
Alltså, min 10-i-topplista Woody blir så här:
1.Små och stora brott
2. Alla säger I love you
Full stop!
-Nicholas, 24 inlägg på 24 timmar sedan du publicerade den här bloggen, rekord eller?
Till Karin som undrade över Zelig: TOTALT OSEBAR, försökt se den två gånger, tröttnat efter tolv minuter båda gångerna. Men jag vet att det finns folk som uppskattar den, bless them, en hel del filmrecensenter, faktiskt.
Och Match Point: riktigt ointressant poänglös.

#24 - - Stefan Nilsson:

En gång försökte jag se "Sleeper", men det gick bara inte, det var ju värdelös buskis.

#25 - - Stefan Nilsson:

Om man får många kommentarer på sitt blogginlägg väntar man lite då med att uppdatera bloggen?

#26 - - matti alkberg:

Zelig är rolig, men En midsommarnatts sexkomedi som han spelade in samtidigt är bättre. Manhattan Murder Mystery är klart underskattad, den är tillexempel roligare att kolla på än Skuggor och dimma som är lite överskattad.
Stardust Memories är en av de allra bästa.
Match Point är inget särskilt. Inte är den värdelös i alla fall. Och om folk i Oxford fnissar says nothing to me about my life.

#27 - - Annika:

Jag vill gilla Stardust memories, men det går inte. Det enda som är bra är jump-cutsen med Charlotte Rampling (bästa klippningen i en Woody Allen-film efter öppningssekvensen i Harry bit för bit). Alla säger I love you? Visst är den trevlig, men jag står inte ut med the all american girl som är filmens berättare. Och av alla stjärnor som varit med i Woody Allen-filmer är Julia Roberts den som är mest malplacé.

#28 - - Karin Tagestam:

Melinda Melinda är en jättebra film, likaså Deconstructing Harry, gillar dem jättemycket!
Men favoriten är helt klart Annie Hall, ingen annan av Allens filmer har varit lika bra som den! Men självklart har han gjort en jävla massa bra film, Hannah and her sisters, Manhattan, Play it again sam, Interiors, Crimes and Misdemeanors, etc.
Jag hoppas verkligen att hans spanska projekt blir bra, tredje gången gillt nu för Miss Scarlett Johansson...

#29 - - Karin Tagestam:

Även Sweet and Lowdown och Celebrity är två bra filmer.

#30 - - CM:

Som vanligt på den här bloggen står antalet kommentarer i inventerat förhållande till inläggets intressehalt.

#31 - - Sus:

OK, här kommer inlägg 29:
Just nu har jag sett "Direktören för det hele" av Lars von Trier. Vad tycker ni, out there? -mer Woody Allenskt får man leta efter...

#32 - - CM:

inveRterat...

#33 - - Annika:

Jag gillar Direktören för det hele. http://annikaflynner.blogg.se/1177529200_s_klap_s_i.html