(SPOILER WARNING för dig som inte sett "Att återvända")
Alltså Almodóvar. Fy fan vilken överskattad regissör. Jag såg nyss "Volver" (Att återvända) och den var inte riktigt lika dålig som "Dålig uppfostran", men nästan. Precis som den filmen urartade den här till att bli en keff mystery movie, i kombination med klassiskt odräglig melodram. Alla karaktärer var tvådimensionella, all dialog onaturlig, och allt som hände i storyn var så himla schematiskt och förutsägbart. När Penélope Cruz blir uppsökt av cancertjejen som säger att hennes mamma hade ett förhållande med Penélopes pappa och att hon försvann samma dag som Penélopes föräldrar blev innebrända och dog, då fattade man DIREKT hela den keffa twisten, att Penélopes mamma inte alls var död, det var pappan och cancertjejens mamma som blev innebrända, det var ingen olycka utan en svartsjuk hämndaktion. Och lite senare, när mamman säger "förlåt mig, jag fattade aldrig vad som hände" till Penélope som blev helt förändrad som tonåring och flyttade så snart hon kunde, ja då var det klart som korvspad att pappan hade förgripit sig på henne. Så! Himla! Förutsägbart!
Det tråkiga är att filmen hade potential ett tag. Jag är verkligen inget fan av magisk realism, men när Penélope Cruz syster en dag ser sin döda mamma som är vänlig och flyttar in hos henne, tror man först att det är en extremt stark fantasi, ett uttryck för dotterns enorma längtan efter sin döda mamma som hon älskade så mycket. Scenen där hon vaknar mitt i natten, tassar upp för att se om mamman verkligen är kvar i lägenheten, ser att hon ligger och sover lugnt, och kryper ner bredvid henne - det hade varit en fantastisk scen, om det hade varit 100% symbolik. Men nej, här finns ingen poesi. Det är bara en keff mystery flick. Mamman var aldrig död, hon har bara hållt sig gömd i fyra år osv. Fy fan vad otrovärdigt.
Jaja. Till Pedros försvar kan jag säga att han faktiskt gjort tre bra filmer: Kvinnor på gränsen till sammanbrott, Min hemlighets blomma och Tala med henne. De hade något, allihop. Men det här... så jävla billigt på alla sätt, inte minst "wild women do"-prylen där alla härligt färgstarka kvinnor i grannskapet hjälps åt och lagar mat och bär frysskåp. Håhå jaja. Hatar slentriankonst.
Alltså Almodóvar. Fy fan vilken överskattad regissör. Jag såg nyss "Volver" (Att återvända) och den var inte riktigt lika dålig som "Dålig uppfostran", men nästan. Precis som den filmen urartade den här till att bli en keff mystery movie, i kombination med klassiskt odräglig melodram. Alla karaktärer var tvådimensionella, all dialog onaturlig, och allt som hände i storyn var så himla schematiskt och förutsägbart. När Penélope Cruz blir uppsökt av cancertjejen som säger att hennes mamma hade ett förhållande med Penélopes pappa och att hon försvann samma dag som Penélopes föräldrar blev innebrända och dog, då fattade man DIREKT hela den keffa twisten, att Penélopes mamma inte alls var död, det var pappan och cancertjejens mamma som blev innebrända, det var ingen olycka utan en svartsjuk hämndaktion. Och lite senare, när mamman säger "förlåt mig, jag fattade aldrig vad som hände" till Penélope som blev helt förändrad som tonåring och flyttade så snart hon kunde, ja då var det klart som korvspad att pappan hade förgripit sig på henne. Så! Himla! Förutsägbart!
Det tråkiga är att filmen hade potential ett tag. Jag är verkligen inget fan av magisk realism, men när Penélope Cruz syster en dag ser sin döda mamma som är vänlig och flyttar in hos henne, tror man först att det är en extremt stark fantasi, ett uttryck för dotterns enorma längtan efter sin döda mamma som hon älskade så mycket. Scenen där hon vaknar mitt i natten, tassar upp för att se om mamman verkligen är kvar i lägenheten, ser att hon ligger och sover lugnt, och kryper ner bredvid henne - det hade varit en fantastisk scen, om det hade varit 100% symbolik. Men nej, här finns ingen poesi. Det är bara en keff mystery flick. Mamman var aldrig död, hon har bara hållt sig gömd i fyra år osv. Fy fan vad otrovärdigt.
Jaja. Till Pedros försvar kan jag säga att han faktiskt gjort tre bra filmer: Kvinnor på gränsen till sammanbrott, Min hemlighets blomma och Tala med henne. De hade något, allihop. Men det här... så jävla billigt på alla sätt, inte minst "wild women do"-prylen där alla härligt färgstarka kvinnor i grannskapet hjälps åt och lagar mat och bär frysskåp. Håhå jaja. Hatar slentriankonst.