Alltså man måste ju älska Maria Schottenius. Oftast märker man inte av henne - lurking in the shadows of DN Kultur. Men när situattionen kräver det träder hon fram ur mörkret som Zorro. Som idag, då hon skrev en krönika som var en replik till söndagens attack mot aborträtt av två katolska kingpins. När jag läste deras DN Debatt-artiklar himlade jag mest med ögonen och tänkte "fan vad sjukt" men orkade inte bry mig mer om det. Schottan däremot, hon fattar att man inte kan vara soft och tillåtande mot såna strömningar, de måste kväsas direkt, de är livsfarliga. Annars kan pro-life bli en acceptabel hållning också i Sverige innan vi vet ordet av. Det är lätt att tro att alla fattar självklara saker, det är en självgod inställning, förlåt om jag är sån. Allt är inte självklart. Folk är påverkbara. Om två kyrkliga top dogs går ut och fördömer det kommande lagförslaget om invandrares rätt till att få genomföra abort i Sverige, ja då kanske folk tänker att det är vettigt. Och det är fan inte vettigt, det är helt sjukt. Så tack Schottan, man ska inte underskatta vikten av att säga emot dårar.