Vad bra den var. Jag grät när Holger la på telefonen och bara började springa, och jag gråter verkligen aldrig på film. Fast jag vet inte om det i sig är ett högt betyg för en film. Men allt annat var bra också: fotot och musiken, som båda fick så mycket utrymme. Den dämpade ångesten. Och att det var så mycket nakna män, det var uppfriskande. Är det så här en naken man ser ut? Den nakna manskroppen är ju inte på långa vägar lika expolaterad i film/tv/reklam som den kvinnliga, så det var liksom... intressant. De var ju unga och snygga också, det var inte Ernst Günther i "Badjävlar" eller äckliga Harvey Keitel som flashar snorren i någon keff rulle. I och för sig hade alla tatueringar, det var lite lustigt. Jag känner ingen som har tatuering. Det är ju så jävla fult bara. Men just det var också en soft grej med filmen: den handlade inte om coola innerstadsmänniskor som går på Nacht, pluggar något intressant, har en framtid, har ett liv, har tjejer och namedroppar BBC-serier. Det här var unga människor som var ganska vilsna, som inte hade så mycket mer än sina starka känslor för varandra. Mer ångest, mer dynamik, bättre film.
En annan grej: Nöjesguidens musikavdelning har ersatt Kornél med filmrecensenten Tomas Hemstad. Och vad skriver han om? Jo, rock. Han med? Ja, han med. Jag ska inte säga "incestuös rekrytering", men fan vad likriktat det kommer bli nu, ännu mer än tidigare alltså. Kan ni tänka er vad som händer när det dimper ner en ny Morrissey-skiva på redaktionen? - Åh vad kul, jag tar den! säger Emelie. - Nämen jag kan väl få ta den? säger Tomas. - Hörni ungdomar, sluta lek nu, det är ju jag som ska ta den, jag har faktiskt alla singlarna, säger Patrik. - Ärligt talat, jag recenserar den här skivan och den som försöker hindra mig får en kniv i buken, säger CRB.
Så dimper det ner en ny Chamillionaire-skiva i posten: - Den här vill inte jag skriva om. Är det nån av er som vill? - Nej. - Nej. - Nej.
#1 -
-
Åsa Persson:
Nico, det är bara du som bryr dig om Nöjesguiden.
#2 -
-
CM:
Ja, inse vilken bedrövlig avskrädeshög det är och move on.
Jag förstod inte riktigt det du skrev på slutet om "Farväl Falkenberg". Tycker du att många svenska filmer handlar om folk som går på Nacht och att det här var uppfriskande? Eller menar du att det var uppfriskande för dig - som inte känner någon med tatuering - att få se folk med tatueringar? Hursom så tycker jag det var lite underligt och vill gärna höra mer om hur du tänkte.
#4 -
-
Annika:
Nej, det finns inga svenska filmer om folk som går på Nacht. Hade i och för sig kunnat bli rätt kul. Kanske. Men jag menade att karaktärerna i "Farväl Falkenberg" var så uppenbart ocoola, så off och förvirrade, och det var en kvalitet i sig. För filmen alltså. Det är inte så att jag tror att "folk som går på Nacht" lever underbara, perfekta liv - men de här människorna levde JÄVLIGT långt från underbara, perfekta liv. Och det gjorde filmen mer tragiskt, mer gripande.
#5 -
-
Stefan Nilsson:
Jag har några tatueringar, de kommer ni ALDRIG få se!!!
Äsch, de levde ju rätt vanliga liv. Åtminstone tror jag det är rätt vanligt att leva så just i det där åldersspannet, innan man kommit på att man väl måste flytta till Göteborg, som alla andra redan har gjort. Och hade filmen handlat om det där livet och killarna samtidigt skulle hade gjorts till coola, då hade det blivit larvigt.
#7 -
-
Annika:
Alltså hade de varit coola hade filmen varit helt kass. Det hade blivit en helt annan film.
?Jag grät när Holger la på telefonen och bara började springa, och jag gråter verkligen aldrig på film.? Jag grät jag med, så jäkla fint. Att få ett dödsbesked och sedan reagera på det måste ju vara en av de svåraste att gestalta på ett fräscht sätt, både för regissör och skådespelare. Här fungerade det så underbart bra.
Tror också att filmen blir mer levande om man känner ett gäng killar som är precis så där. Trots den poetiska tonen och de ibland absurda inslagen är det ett mycket träffande porträtt av en viss typ av grabbgäng på västkusten i Sverige.
Så själv Shortbus igår: ett mycket hett tips om man vill se mer nakna män på film.
#9 -
-
Stefan Nilsson:
Shortbus? Hm. Tyckte den var sådär.
#10 -
-
Darude:
Bryr sig någon fortfarande om musikjournalistik över huvud taget? But why!? Det finns ju bloggar?
Är det snygga nakna män då? Eller tjocka indiefilmskådisar som inte har nåt att förlora? I så fall får det vara. Har fördomar mot Shortbus.
#13 -
-
Stefan Nilsson:
Det är ju oerhört många nakna män i Shortbus, så någon babe finns det säkert i smeten.
Jag hade inga fördomar alls mot Shortbus när jag gick och såg den, fast hade jag haft det hade de alla varit berättigade. Filmen känns lite för mycket Lars-Åke Wilhelmsson, och sen spelas The Ark än gång för mycket.
Nico, det är bara du som bryr dig om Nöjesguiden.