Sigge Eklund skriver om bekräftelsesjukan och vad han kallar för neo-narcissism i nya numret av Bon. Jag tycker han har en poäng när han snackar om den dubbla bekräftelsen - dels när man får ett fint sms (hurra!), dels när man lyckas komponera ett perfekt svar (där satt den!). Så funkar i alla fall jag, men jag vet inte om det gäller för alla. Är det inte ganska vanligt att ett sms bara är ett sms? Typ rätt slappt och simpelt? För mig är det blodigt allvar, det ska finnas en dramaturgi och absolut inga trista ordval eller upprepningar (om de inte är medvetna och liksom rytmiska). Är det för många punkter, borde det vara ett utropstecken någonstans? Ska jag avsluta med "kram" eller är det överflödigt? Sånt tänker jag jättemycket på. Det är också en sport att skriva sms som håller sig inom 160 tecken - det går visserligen att skriva fler, men då blir det (om man har gamla mobiler) uppdelat i fler sms för mottagaren, vilket inte är estetiskt godtagbart.

Ja, Sigge skrev nu inte om sms mer än i en mening (tyvärr!), det var bara ett exempel på hur bekräftelsejakten kan ta sig uttryck i vår digitala era. Större delen av artikeln bestod av intervjuer med kändisar om deras bekräftelsebehov. Rätt bra frågor, men rätt trista personer som intervjuades. Jag menar, Filip Hammar? Som får berätta hur det känns att vara en tv-komiker som alltid förväntas att återuppfinna sig själv, och hur tufft det är, att han aldrig blir nöjd... yada yada. Du kan ta det lugnt Filip - jag försäkrar dig om att det finns många som INTE förväntar sig storverk från dig. Jag till exempel. Geez...

Roligast var hur Andres Lokko vägrade svara på enkätfrågan "hur ofta googlar du ditt eget namn?" (en fråga som alla andra svarade på) med motiveringen "jag hatar den frågan!". Senare pratar Sigge med Ebba von Sydow om just ego-googling, och hon berättar att A. Lokko sagt till henne att han gör det varje dag. Haha! Som är brukligt nuförtiden tar Loco också tillfället i akt att smäda Alex Schulman, på rätt fattiga grunder dessutom. (Sjung i falsett:) Någon känner sig hotaaad... Jag måste tillstå att ju mer Loquo dissar Alex Schulman, desto mer gillar jag honom. Hotbilden gör att han växer i min aktning, liksom. Fast det är kanske roligare att tänka på honom än att läsa honom.

Jag egogooglar för övrigt rätt sällan. Det är inte värt det; det enda som kommer upp är typ dissar från 2004 och min pappas hemsida. Far out.