Nicholas Ringskog Ferrada-Noli - starstruck pga en radiolegend med hästsvans

10aug

starstruck pga en radiolegend med hästsvans

Publicerat i: Allmänt

Igår handlade Mats Nileskär av mig på Coop. Jag kunde inte hålla mig. "Stort fan", sa jag när jag drog hans kreditkort genom kortläsaren. "Jaså, det var ju trevligt" sa han, "får man rabatt då?". Han hade en helt vanlig röst, inte alls den där mörka sensuella som han kör med på P3 Soul. "Hä hä, precis, soulrabatt..." sa jag och gav honom ingen rabatt (vafan tror han). "Jaha" sa jag, "vilken är årets bästa skiva hittills då?", och nu började kön bakom honom växa. "Hm, jag vet inte, Common tror jag..." svarade radioprofilen. "Okej" sa jag, vågade inte erkänna att jag inte hört den än, och sa "jag tycker TI:s nya skiva är väldigt underskattad". "Ja den är bra" sa funkfarbrodern i hästsvans, "förresten, Common är nog inte årets bästa skiva, jag får nog säga UGK". "Jaha" sa jag som inte hört UGK:s skiva (har den släppts än?), "det är lustigt, alla älskar att älska UGK nuförtiden, Talib Kweli har ju med dem på sin nya skiva"... jag bara babblade alltså, av alla saker jag kunde säga valde jag hux flux att indirekt dissa honom för att gilla en grupp som jag knappt hört (fast det är sant som jag sa, de är your favorite rapper's favorite rappers). Samtidigt lyckades jag i min nervositet schabbla bort hans kortköp, jag var tvungen att be om hans kort tre gånger, och kön blev längre och längre. "Talib Kweli ja", sa Mat s Nileskär, "hans nya skiva är också bra". "Ja, det känns som han kan göra lite vad han känner för nu när han har [sitt egna nystartade skivbolag] Blacksmith" sa jag, och började ta emot nästa kund. Mats gick och sa "du får ta och lyssna på Bun B!" varpå jag fånigt svarade "det ska jag göra, keep it trill!".

Christ alltså.

Förlåt, men jag blir sådär. Inte av kändisar. Inte av artister som jag älskar. Utan av - musikjournalister. Är det så konstigt? Det är de som är smarta och nördiga, det är de som är roliga att snacka med. Jag hade nog somnat om jag fastnat i samma hiss som T.I. eller The Radio Dept. eller Mariah Carey. Men jag hade entusiastiskt babblat bort en hel natt om det hade varit, för att ta ett uppenbart exempel, Andres Lokko. Ja, det här blir snart genant, men jag måste poängtera att denna faiblesse inte rör alla musikjournalister. 90% av dem hatar jag ju innerligt, och deras slapphet, okunnighet och feghet gör mig ofta ursinnig. Ytterligare 9% är helt okej men inga människor jag beundrar direkt. Sen finns det den där sista procenten, de fåtal musikjournalister som verkligen är briljanta och unika, och som påverkat hela min ungdom. Mats Nileskär är en av dem, under flera års tid lyssnade jag på hans radioprogram varje vecka. Kommer han tillbaka till mitt Coop ska vi fan snacka Timbaland.