Ärligt. Pallar inte alla artister som är så tokiga i Prince och känner the urge att vara studsigt funkiga och krystat kåta hela tiden. Jag vet inte riktigt när det började - med Andre 3000:s "The love below" kanske - men det har eskalerat till löjliga proportioner. Kaah släppte sina ballader och gick in för Minneapolisfunken, Robyn spelade in "Jack U off" och gjorde ett album som var milt kaxigt, och nu Juvelen som är så härligt princeig. För att inte tala om Justin Timberlakes grovt överskattade andra album.
Det som svenska artister och Justin Timberlake har gemensamt är att de egentligen inte är särskilt coola. De blir rätt pinsamma när de tar på sig rollen som sexfixerade funkdvärgar med hybris. De är för normala, de är inte tillräckligt sjuka i huvudet för att de ska komma undan med det. Prince ÄR ju dokumenterat sjuk i huvudet - lyssna bara på "The feast" från basistporralbumet "The rainbow children", en skiva han för övrigt gjorde efter att ha joinat Jehovas Vittnen. Eller minns att han gjorde en temaskiva om de fyra väderstrecken som består av de fyra låtarna "North", "East", "West" och "South" (släng dig i väggen, Elvis Costello). Karl är seriöst fucked. Och givetvist sjukt begåvad och unik och intressant. Men det blir konstigt om någon glad svenne tar på sig Prince-overallen och lajvar lite i studion, det skär sig liksom. Och Justin är bara fånig när han ska vara vuxen och nasty.
För övrigt Timbalands beats (på Justins och Nelly Furtados skivor) knappast några uppenbarelser. De är fina och de är speciella, men de smular inte ner sin samtid och äter sig in i ens hjärna som det han gjorde mellan 1998 och 2001. As hantverkare go är han fortfarande en av de bästa, men mer än så är det inte. På pappret är ett samarbete mellan Timbaland, Justin Timberlake och T.I. helt bländande och genialiskt, men i praktiken ("My love") är det inte mer än en habil hit. Bra visserligen, men inte magisk.
OK men det här med Prince: jag menar inte att man inte ska få inspireras av andra arister, och jag har inget konservativt autencitetsideal. Folk får lajva i studion bäst de vill, att vara distanslös kan vara positivt och kreativt. Men vissa grejer passar bättre än andra. Och vissa grejer är mindre uttjatade än andra. Kanske är det bara det, kanske är jag bara trött på 80-talsretron.
prince är helt obegriplig. jag hör inte det andra hör. och jag har inget behov eller ens nån lust eller att begripa allt heller, det är inte det. det är bara, jag vet inte men, kan ingen förklara en gång för alla. i skrift. jag har skivorna. de säger mig ingenting på alla plan. jag blir fan förbannad. på prince alltså, och mig själv, inte på de som gillar honom. om prince tillhör kanon är alla andra folkpartister.