Jag vill inte reducera Orhan Pamuk till hans etniska bakgrund. Men faktum är att den dimensionen finns, den är en del av kontexten, precis som tidpunkten. Den är NU som han får Nobelpriset, nu och inte förra året och inte nästa år, nu det här året efter Muhammedkarikatyrerna, efter Israels sanslösa hämdsommar, efter att till och med USA:s högsta domstol olagligförklarat Guantanamo-lägret.
Svenska Akademin ställer sig inte utanför sin samtid och jag älskar dem för det. Det är som när den estetiskt platta "Fahrenheit 9/11" fick guldpalmen i Cannes, det var helt rätt, det var val i USA det året, det handlade om att väcka opinion. För mycket stog på spel för att man skulle kunna ge guldpalmen till en poetisk japansk film. Det handlade om att välja sida. Och jag kanske är idealist och naiv, men jag tycker det verkar som att även Svenska Akadamin valde sida idag.
En gång för alla: det var fan inte rätt att ge Guldpalmen till Michael Moore. Fahrenheit 9/11 är inte bara estetisk platt, den är också ett symptom på vilken otroligt låg nivå den allmänna debatten i USA förs på. Rättfärdiga den som ett viktigt means to an end, säg att republikanerna inte precis debatterar snyggare, men Guldpalmen...no fucking way - det om något är BARA ett statement och inget annat. Cannes sysslar med film, och något måste de väl fortsätta att bry sig om kvaliteten på innehållet om de inte helt ska tappa all trovärdighet som en institution som faktiskt ska belöna bra film och inte bara barrikadretorik.