Jag har lite hatkärlek för Junior Boys. Även om den nya skivan är bättre än den första, så har jag svårt för att embracea den här musiken fullt ut. När jag lyssnar på Junior Boys så känns det som jag åker pendeltåg och blickar ut över ett industriområde en disig morgon. Och det är den ENDA associationen jag får. Varenda låt är en ny version av David Bowies "Ashes to ashes", varken mer eller mindre. Det är hela tiden kryddat med beats - men det är just det, det är bara en krydda, rytmerna bär aldrig musiken, det är bara kosmetiskt.
Ibland när man lyssnar på sån här musik stannar man upp och tänker: varför ska jag lyssna på fula vita män i 30-årsåldern som inte är glada? Man känner sig så gotig. En tung The Cure-läderrock landar över mina axlar, aj, bort, jag vill inte ha den.
Men det finns ändå en viss behållning någonstans. En fin melodi, ett par malande ackord, några svepande slingor. Det har sin charm. Ibland. Men jag såg Junior Boys live en gång, det var så jävla bull, de var förband till Radio Dept som var mycket bättre. Gränsen mellan bra och dåligt går mellan mjuk melankoli och klumpig deppighet.
Jag pallar inte med Junior Boys, alldeles för lite melodier. De borde låta som Don Agbai istället. The Radio Dept. har ju världens underbaraste melodier, så de går an (trots att deras senaste skiva var lite utav ett magplask).