Läste nyss senaste Rodeo. Björn af Kleenex (förlåt) skriver om Odd at large-artikeln om den stackars högkulturen, på ett mycket mer välformulerat och smart sätt än jag såklart, men han får ju pengar för det han skriver.

I alla fall. Jag håller med om att istället för att skriva om hur mycket man bör oroa sig för att gamla kulturformen håller på att försvinna, så borde man skriva om varför de bör finnas kvar. Skriva om varför den är så bra, varför Puccini är så fet, varför Wagner inte (alltid) är outhärdlig, varför det fortfarande är gött att läsa litteratur från romantiken osv. Utmärkt! Allt som är gammalt bör återbesökas, omvärderas, återupptäckas eller förkastas. Allt överlever inte - allt måste inte överleva. Konst behöver inte vara "evig" för att ha ett värde. Jag bryr mig inte om folk lyssnar på Jay-Z om 100 år, han blir inte mer eller mindre fantastisk för mig för det.

Kanske blir Eric Schuldts och Horace Engdahls skräckscenario verklighet - i en obestämd framtid skiter folk i Göthe och Beethoven. So be it! Om det en dag bara kommer vara arkeologer som kommer att förstå latin - okej! Traditionen har inget värde i sig, det enda som är värdefullt är det som traderas, dvs konsten. Och denna är bara så värdefull som samtidens publik tycker att den är. Kanske låter brutalt, men det kan inte vara på något annat sätt. Det som glöms bort ersätts med något annat. Folk är inte mindre intresserade av kultur bara för att de är intresserade av andra saker än vad Horace är. Så jävla obvious, men ändå.

På ett annat ställe i Rodeo skriver Martin Gelin extremt bra: "Om tjejer som rappar har ett naturligt underdogperspektiv måste killar konstruera det själva. Bara som nörd kan en kille nämligen inbilla sig att han inte alls är särskilt privilegerad, utan får istället en sista chans att säga att han inte heller haft det så lätt." Klockrent! Martin Gélin är som bäst när han har ett politiskt perspektiv. Men fan, är jag en sån där nörd? Desperat kvasiunderdog? Hjälp.