rimbaud
Det finns två personer som jag tycker man kan jämföra Jay-Z med. Den ena är Arthur Rimbaud (bilden), men det är en jämförelse som inte riktigt håller, till skillnad från den franske poeten så återvände ju Jigga (gud vad fånigt det känns att skriva det namnet!) från sin omotiverade förtidspension. Den andra personen kan man läsa om i min recension av "Kingdom come" som man snart kan läsa på Digfi. Trodde den skulle läggas upp igår, men den kommer nog när som helst.

Jag läste några andra recensioner av skivan igår. Jag tycker att Mattias på DN var lite väl negativ, och kanske lite inkonsekvent också - först klagar han på att Jay-Z inte är tillräckligt kaxig, sedan konstaterar han att Jay är som bäst när han är som mest personlig och att man får för lite sånt. Well well. Jag håller verkligen inte med om att Jay-Z låter trött etc, han är ju fortfarande så extremt snabb/smart/rolig/unik när han rappar. Men jag kanske är för partisk? Vid det här laget köper vi ju Jay-Z-skivor av samma anledningar som andra köper Morrissey-skivor. Det enda vi vill är att det ska låta Jay-Z, det är det enda som behövs för att vi ska älska det, det räcker. Att det inte finns några hyphy-produktioner på skivan är liksom inte relevant.

Det kanske bör tilläggas att DN:s recension ändå var bland de bättre som jag läste. I Metro skrev de något konstigt om att Jay-Z går in för saxofoner och 90-talsnostalgi, något som inte finns någonstans på skivan. Svd hade bara en slentrianmässig hyllning. Allmusic var demonstratvit negativa, de verkade liksom Svd:s recensent bestämt sig på förhand vad de skulle tycka. Hiphopsites recension var helt okej. Nu väntar jag bara på att Kornél ska säga något riktigt elakt och roligt om Jay-Z i nästa Nöjesguiden, och att Jan Gradvall skriver om Jay-Z:s marknadsstrategier i Dagens Industri. It's all good. Det är som vanligt.
#1 - - CM:

Jag var helt säker på att du skulle påpeka att Jay-Z inte alls är 37 som Dahlström skriver men nu har jag insett att det faktiskt är sant. Riktigt sjukt.
Angående skivan så finns det ingenting som kan få förmå mig att lyssna på den.

#2 - - Annika:

Nej, och det beror på att du är Tony Ernst! Min recension finns på digfi nu, by the way.

#3 - - CM:

Haha, jag är inte helt missnöjd med det. Arabisktalande MFF-supporter med finfin musiksmak, det kunde varit värre.
Ang. recensionen: Tycker du verkligen att "Jigga" spelar i en egen liga som rappare?

#4 - - Annika:

Du svär just nu i kyrkan. Det finns ingen som rappar som "Jigga", det måste du väl ändå fatta.

#5 - - CM:

Alltså, Reasonable Doubt än fantastisk och det är också en handfull väl valda låtar från de andra skivorna.
Men vem kan idag lysna på alla de hemska timbaland/swizz beats/kanye west eller, gud förbjude, neptunes-produktioner med "Jiggas" oengagaerade slentrianrap ovanpå som utgör de andra 90% av hans produktion utan att känna sig blåst och besviken?
Att han efter Nas är den mest begåvade rapparen i sin generation köper jag alla dagar i veckan, men vad har jag som lyssnare fått ut av det? Inte så mycket som jag förtjänar, that's for damn sure.
Hela den pinsamma farsen med lenny kravitz, de postuma duetterna med biggie, the black album, rick rubin, pensioneringen, beyoncé, limp bizkit osv. tänker jag förtiga av ren barmhärtighet.

#6 - - Annika:

Jag tycker du är orättvis. Det finns en hel del tveksamma låtar på "Blueprint 2", men den skivan är som en vuxen mans lekstuga - jag tycker att "Jigga" blivit mer och mer mogen och vuxen för varje skiva, och just den skivan var ett medvetet avsteg från utvecklingen, en sorts farväl till de sorglösa "I'm a thug"-dagarna. Typ som ett lajv-rollspel. Pensioneringen var bara ett sätt att skapa en utmaning åt sig själv, att tvinga in sig i det underläge som det innebär att göra comeback med en massa förväntningar. Linkin Park-skiten är givetvis under all kritik, men å andra sidan har ju "Jigga" alltid varit all about snabba pengar. Rick Rubin-låten är ju BRA! Och vad har du emot Beyoncé-samarbetena? "Upgrade you" är lika bra som "Crazy in love".

#7 - - CM:

Blueprint 2 är olyssningsbar och det är Black Album också, med undantag för December 4th. De skivorna är inte värda att ödsla tid och ord på. Jag pratar om de andra skivorna.
Att "Jigga" vill tjäna snabba pengar är fine, det vill jag med, men jag förstår inte varför det är en förmildrande omständighet för att göra usel musik. Beyoncé är kass och ointressant som människa och artist. (Dessutom är det snudd på barnarov om han nu verkligen är 37 jävla barre.)

#8 - - Stefan Nilsson:

Jay Z fyller 37 om 8 dagar! Jag tycker inte det är barnarov, Beyonce är ju 25.

Min favoritskiva med Jay Z är "The Dynasty: Roc La Familia". Den kanske inte är bäst, men det är den jag lyssnat mest på.

#9 - - Dr Dog:

Apropå Jay-Z, tycker hans storhet illustreras på det sanslösa Dangermouse-projektet Grey album. Sjukt bra.