Det är vår och jag cyklade genom stan, förbi ett rikt område med feta villor med feta trädgårdar. Och dofterna från blommorna och träden... de bara knockade mig. Jag vet inte om dofterna är starkare på våren än på sommaren, eller om man helt enkelt vänjer sig vid dem, men hur som helst så drabbade de mig lika skoningslöst som Abdullah Ibrahims sinnessjukt vackra "Moniebah". Man kan inte gömma sig, liksom.
Plötsligt var jag 14 år igen.
Det var nästan för mycket.