Istället kan man tänka såhär: det finns ett antal kulturjournalister som verkligen är skitbra. Det tråkiga är att de är utspridda på så många håll, i så många olika tidningar som alla har sin share av oläsliga skribenter. Tänk om, jag bara leker med tanken, man kunde samla alla till en supertidning? Den skulle kunna heta... jag vet inte, "Louvacão" kanske. Men den skulle kunna bli hur gittig som helst.
Tänk er. Martin Gelin, Emil Arvidsson och Ika Johannesson hade fått göra feta intervjuer/reportage. Johan Jacobsson, Märta Myrstener, Billy Rimgard och Johanna Olofsson hade fått göra alla skivrecensioner (bara inte Billy skriver om balladrock och Pet Shop Boys). Fredrik Strage hade fått recensera konserter, Quetzala hade fått recensera klubbar, och Sebastian Suarez-Golborne hade fått sätta ihop en grym mix-cd till varje nummer. Anna Hellsten och Madeleine Levy hade fått recensera böcker, Niklas Eriksson och Helena Lindblad hade fått skriva om film. Johan Croneman hade fått skriva om tv, och då inte bara futtiga krönikor, utan även regelrätta recensioner av tv-program och intervjuer. Margret Attladottir och den andra Annika hade kunnat få varsin romanföljetong med typ en sida var, precis som Charles Dickens och Jules Verne höll på för 150 år sen. Annika 2 hade kunnat få skriva om mode också om hon pallade. Själv hade jag nöjt mig med en liten krönika varje nummer, eller kanske "månadens låt".
Andres Lokko? Han hade säkert inte velat vara med, enligt devisen "I do not want to be a member of a club who would have anybody like me as member". Men han hade gärna fått skriva om tecknad film.
"Niklas Eriksson och Helena Lindblad hade fått skriva om film."
Surely you jest.
http://tennisspionen.blogspot.com/2006/04/romance-eller-har-vxt-upp-som.html