squid

Publicerat i: Allmänt
jag kan inte fatta att de bodde i ett etagehus i park slope.(sloan?)
och var helt softa med det. nämnde aldrig att det hade jättefina stolar och TVÅ VÅNINGAR.
ETT HUS I NEW YORK!!!
Hela berättelsen var ju fin och göttigt nära , härlig relaism. barns sexualitet och bäst utfört av allt: Freuds korrelation mellan sex och psyke - det var perfekt.


Men till nästa gång: gör en film om huset nästa gång. lyckan.
temat i squid and the whale är så himla nära,  så allmängiltlig, det är en kvalité att det inte finns någon skillnad vem som hade gjort den. jag har gjort den också. alal som är uppvuxna på 80-talet har gjort den.  det är bara en tanke away. ett minne till Akalla och en intellektuell förälder. En förträngd pappa.
tack.
jag ska bli ihop med Er!
#1 - - Annika 2:

Yo sis, tänkte precis skriva ett inlägg om the squid and the whale själv faktiskt. Fast jag har lite försiktig kritik: även om den var skitbra, realistisk och komplex och tragikomisk etc, så är det slående hur mycket det handlar om männen och hur lite det handlar om kvinnorna. OK Noah Baumbach är ju man själv och han har uppenbarligen mer issues med sin pappa än med sin mamma, men det känns som det går inflation i fader-och-son-relationer på film. Först Wes Andersons senaste tre filmer, och nu det här. Får de aldrig nog, Hollywoodproducenterna? Vad kommer härnäst, en biopic om Bruce Springsteens förhållande till sin farsgubbe?

#2 - - c:

intreesant angle, det är 1988 och har precis börjat whatever...typ?

#3 - - N:

vad har sigge att göra med det hela...?

#4 - - John:

Det är jävligt skön film. Vad gäller far och sonförhållandet så kandet väl bero på att det var så det var i just det här fallet. Saken är väl också den att han står på sin fars sida ända till han inser att han kanske inte riktigt förstått hur viktig hans mamma är för honom.