Alltså, egentligen är det jag irriterar mig på med svensk musikjournalistik inte att de som skriver inte har koll. (Skit samma egentligen, det går faktiskt inte att ha koll på allt.) Utan att det är så dålig text. Helt enkelt. När jag menar att de skriver klyschigt etc så är det inte bara smak- och referensmässiga klichéer, utan även fattiga jävla metaforer och formuleringar, sånt är bara så himla tröttsamt att behöva läsa. Det är som om musikjournalisterna inte behärskar det svenska språket och tvingas ta till floskler varenda gång de ska beskriva något. I förra numret av Sonic fanns en artikel om Bruce Springsteen och en skiva han gjorde för trettio år sedan (var det Mojo? Nej det var faktiskt Sonic), som rubrik stod det "DEN SISTA CHANSEN". Vafan. Kunde de inte skriva vad som helst förutom "Den sista chansen"? Hur fantasilös får man vara? Speciellt när  föremålet för artikeln i sig är kriminellt fantasilöst? Det är så man skäms. Om någon ser en läsa en tidning med en stor bild på Brucean och den rubriken i ett stort uppslag, så slår man igen den som om det vore ett Playboy-centerfold. "Alltså jag brukar inte läsa sånt här". Shit alltså. Fattar inte folk att man måste ha lite högre ambitioner? Tänk er att läsa Cahiers du cinéma på 50-talet, läsa vilda texter om Hitchcock eller Billy Wilder skrivna av folk som Claude Chabrol och Jean-Luc Godard. Det vore något (obs detta är ingen nostalgitripp, jag är inte dum i huvudet). Jag är för övrigt övertygad om att nya vågen-regissörerna var bättre lämpade som kulturjournalister än som regissörer. De var begåvade journalister som gjorde film, inte tvärtom. Vad har vi i Sverige? Obegåvade college drop-outs som skriver om musik. Inga teorier, inga ambitioner, ingen strävan framåt. Det finns ingen diskussion - alls. "Antirock"-diskussionen var både ytlig och kortlivad, ingen orkade ta någonting på allvar och göra det mer komplicerat. Genusaspekter? Det tror man att man bockar av genom att ha en kvinnlig artist på framsidan då och då. Poltik? Inte djupare än ett och annat "fuck the police" eller "den brittiska regeringen är en hög fascister" - och då är det uttalanden från artister som intervjuas. Estetik? Don't even go there.