ag saknar deras BBC-komplex, då de aspirerade på adjekiv som "välgjord". Six feet under var fan aldrig riktigt välgjord heller när den var som mest välgjord. Den saknade de två viktigaste beståndsdelarna som "välgjorda serier" måste ha. 1 konstnärligt värde. och 2 psykologisk riktighet.
Istället för psykologisk exakthet om människans natur höftar manusförfattaren till med nåt jävla skit, tar in en gammal klyscha (konstläraren Olivier) och bara skiter i vilket.
Den här säsongen har de verkligen börjat gripa efter halmstån och det enda "psykologiska mänskliga" som serien har att erbjuda är att det är mycket stånkande sexscener filmade med blixt. Vem fan bryr sig om någon har naturalistiskt sex om och om igen? Vad säger det någon?
Vad är det mer som går hem i stugorna? Just det våld. Så det här avsnittet hade de istället för diskbänkssex asmycket våld och liksom med ängslighet ifall inte det skulle räcka: KNARK! Methadon och crack för hela slanten.
Nä du, jag säger då det. Sensationskit föklätt i en fint paket.
Jag ångrar mig när jag bad till Gud och jag önskade att de skulle skippa sitt nyrik-på-kulturellt-kapital/ BBC-komplex och berätta sin jävla historia ur en californisk / amerikansk erfarenhet istället , tyvärr verkar det som min bön har blivit hörd.
Och var har vi hamnat? Long Beach, hos en arg svart knarklangare som översätt av den svenska översättaren som "den lille runkaren". Ärligt, jag ska aldrig mer se six feet under. Hatar skiten.
Precis vad jag tänkt de få gånger jag sett det. Don't believe the hype! Allt som HBO har gjort är faktiskt inte guld. As a matter of fact, är det något mer än Sopranos och (tidiga) Vita Huset som har varit riktigt, riktigt bra?