Det är motvilligt som jag erkänner det, men "Commander in chief" är inte så bra som jag vill att det ska vara. I kvällens avsnitt var det hela tre saker som fick en att tänka "whoa, inte så jävla okej". Först när presidenten får reda på att en av hennes assistenter är homosexuell och hiv-positiv – hennes första reaktion är att sparka honom, eftersom hon är rädd för att det kan bli en skandal. What? Hon ändrar sig i och för sig sen, men först efter att ha blivit övertalad av stabchefen. Sympatiskt. Jobbig grej # 2 är när presidentens son har ett litet bråk med pappan som tycker att han inte anstränger sig tillräckligt mycket i skolan. Killen avslöjar då att hans syster har haft sex med en kille och att alla i skolan vet om det, och säger "vad är värst, att fuska på ett prov eller att vara en slampa?". Pappan blir stum och går knäckt ut från rummet. Han säger inte "vad fan säger du, kallar du din syster för slampa, vem tror du att du är?" eller nåt sånt. Nej, han skäms. Tänk att ha en tonårsdotter som blir av med oskulden innan hon är gift, vilken disgrace! Shit alltså vad den här serien flirtar med de moralkonservativa grupperna. Vet inte om jag skrev det förra gången, men det är väl så det funkar både för nya tv-serier och för folk som vill vinna politiska val: man måste appellera till alla grupper. I alla fall, den tredje jobbiga grejen var på slutet när Geena Davis pratar med sin dotter om den dumma killen som sprider rykten i skolan: "vill du att jag ska använda Patriot Act och skicka honom till ett fängelse i Syrien?" säger hon med ett leende. Svårt att skratta åt det skämtet, när man vet vad som försiggår i Guantanamo. Det blev bara en obehaglig påminnelse om hur mycket makt USA har och hur de kan göra vad de vill med den. Men vad ska jag ta mig till nu, när jag följt serien i en månad? Jag är ju hooked. Jag trodde det var good stuff, men det visade sig vara fulknark. Tant pis. Jag är fortfarande hooked. Nu får jag umgås med min skam resten av våren.