Okej, jag var alltså på den där fotosessionen som Sydsvenskan anordnade igår. Det hela var rätt lustigt, en massa människor som inte kände varandra och alla sneglade febrilt på varandra - vem är han, vem är hon, är den och den här, är det där en kändis? Jag hade hoppats på att träffa Karin Arbsjö the DJ, men skandalöst nog verkade hon inte vara inbjuden. Eller också pallade hon bara inte komma. Istället fick jag hålla till godo med den keffa sångaren i Billie the Vision and the Dancers och en kille som jobbade på Folk å Rock för fem år sen. Under själva fotot hamnade jag bredvid-slash-bakom den ena av de två svarta personerna där (övriga 150 personer var vita, 28 år gamla och hade snygga glasögon). Han var fett lång så jag kände mig som den där killen i Kexchocklad-reklamen, den med basketspelarna ni vet.

Men! När jag skulle gå därifrån träffade jag han som gör kinky afro-bloggen. Älskar den bloggen och jag sa det till honom. Han är så jävla rolig. Vi hade följe ett tag och det är knäppt hur lika vi är ändå: två blasé gamla hiphoprävar i parkas som gömmer oss under fåniga alias på respektive blogg. Och både han och jag mörkar vår riktiga plats i arbetslivet. Eller, han kanske gör det bättre än jag, men ändå. Men det roliga är att vi båda är hiphopnördar utan att vara hiphoppare, precis som Martin Kellerman. Varför gillar alla som bloggar hiphop? Har ni någonsin hört talas om en bra/underhållande blogg där upphovsmannen eller -kvinnan bara lyssnar på Morrissey? Och vad beror det på - har såna människor mindre ironi? De på Jetset Junta, de har ju INGEN ironi. No offense, det är nog ett medvetet ideal, men ändå. Sjukt.

Men jag gick hem med en trevlig känsla, det var så gött att träffa en underbar bloggare IRL. Internet lives! Jag älskar internet. Det har varit en trend det senaste året att postironiskt använda uttryck som cyperspace, cyberrymden, the internet, world wide web osv - det var min syster som började med det, om jag inte minns fel - men jag säger det här utan minsta ironi: Jag Älskar Internet. Det är det bästa som finns.
#1 - - Petter:

Jag ÄLSKAR julmusik. Speciellt ÄLSKAR jag en viss typ av julmusik och mest av allt ÄLSKAR jag julmusiken man hittar på JULRUSK.SE - mer jul än du bad om! Och internet är ju ett finfint verktyg i sammanhanget!
God Jul!!!

#2 - - Tek & Steele:

Älskar också internet, och JA Hiphop-bloggar regerar!!

#3 - - Stefan Nilsson:

Vad är grejen med framsidan till The Games nya skiva? Varför sitter han på däck igen? En Yacht rock-diss?

#4 - - Annika:

This goes without saying, men yacht rap är betydligt äldre än yacht rock. Kolla typ videon till "Big Pimpin". The Games omslag följer en annan tradition, den lite småtråkiga samma-som-förra-gången-men-ändå-inte-riktigt-genren. Nas höll ju länge på med det.

#5 - - j-kwon:

puh-leeze, martin kellerman är ju mer hiphop än kool herc.

#6 - - Annika:

Fast grejen är att Martin Kellerman inte är en keep-it-real-hiphop-skalle. Han är inte Kid Skraam (uärk, kräks av bara namnet). Han älskar inte breakdance och graffiti. Han är bara tar det soft, åldras, får ölmage och citerar fåniga Mobb Deep-textrader då och då. Jag är rädd att jag kommer hamna i samma träsk.

#7 - - one here come's the two to the three to the four:

haha, kinky afro = ingen gammal hiphopräv. hade du tittat under hans parkas hade du funnit randiga tröjor och "for real"-skärsår på armarna.