Det var inte förrän den andra Annika uttryckligen tog avstånd från överanvändandet av metaforer som jag började fundera över det här. Hur ska man förhålla sig till användningen av metaforer och liknelser i sitt språk? Varför är det problematiskt?

Annika argumenterade för att det handlar om en sorts självbevarelsedrift: man "gullar ner" sitt språk om man bäddar ner det (yikes! en metafor) i vackra och fantasifulla liknelser. Att man typ ska vara försiktig med att bli för mjuk, att man blir mesig och förlorar auktoritet. I alla fall som skrivande kvinna bland en massa skrivande män. Jag tycker hon har en poäng, klart att man ska ta avstånd från könsroller osv.

Men jag själv? Jag är fucked for life. Igår åt jag tacos, såna där billiga skal, dvs inte "båtar" utan snarare idiotiska "klämmor" som alltid går sönder och börjar rinna när man tar första tuggan. Jag började tänka att det var något sorgligt över att varenda taco går samma öde till mötes, det slår aldrig fel, det är som vackra skepp lastade med rikedomar som så fort de lämnar hamnen råkar ut för en storm och förliser. Sen bara… vänta, vad fan håller jag på med? Är det billig texmex eller regalskeppet Vasa som jag sitter och äter?

Så har det alltid varit. När jag var liten reagerade jag på att min mamma aldrig slängde fil- eller yoghurtpaket direkt efter att de tagit slut, de fick ligga på diskbänken ett tag (fällda, avväpnade) och rinna av eller nåt. Jag sa "mamma, låt inte yoghurtpaketen ligga där som döda bufflar!" – de påminde mig om den där scenen i "Dansar med vargar" där bufflarna flåtts på sitt skinn och sedan lämnats ute i ödemarken att ruttna. Förnedrande både för djur och yoghurtpaket. But still, chilla med liknelserna!

Jag kanske borde se över mitt språk och rensa upp lite. Men det är svårt. Man tänker ju som man tänker. Sen blir det ju inte bättre av att jag lyssnar så mycket på hiphop. Allt från "sleep is the cousin of death" till "I grab the mic and flip my tongue like a dyke" talar ju sitt tydliga språk: det är okej, metaforer är bra. Fan också. Jag får väl försöka läsa mer Hemingway, eller telefonkatalogen, och bli renad.