En sak ska ni ha klart för er: jag saknar inte The Avalanches. Så himla överskattade, de gjorde en bra låt, resten är putslustig collagekitsch. "Donuts" är något helt annat, de halsbrytande kasten mellan samplingar och stämningar är totalt fascinerande och känns mycket mer personliga. Till skillnad från RJD2 (och före honom, DJ Shadow) så är inte det här gotig soundtrackmusik. Istället känns det som att man länkas med en kabel direkt till Jay Dees hjärna när man sätter på sig hörlurarna. Den rymmer så mycket, den har så mycket att uttrycka.
Det är som om han kopierade hela sitt minne på en cd-skiva som en förberedelse för döden. Ungefär som Conrad Hart i "Flashback". Det är science fiction shit. Men framförallt är det modern och fantastisk musik. Det slutgiltiga uppbrottet från poplåtens krav på text, vers och refräng. Det är mycket friare än så, mycket vackrare än så. Gud vad jag älskar Jay Dee... så himla hemskt att han är död. Men men. Nu måste jag kolla upp nya skivan "The Shining". Who knows, den kanske är ännu bättre.
alltså fy fan vad bra!!! donuts är så jävla bäst i år. sjukt fint av dig att skriva så. men the shining är inte lika bra. det finns några bra låtar men inget som är som DOOOOONUTS