Det var så kul när Anna Hellsten resurrectade som bloggare. Jag hade verkligen saknat henne, för hon var så gittig när hon skrev för Pop - hon ägnade all sin tid och energi åt att hylla R&B och hon var antitesen till alla män som lyssnade på Mogwai och Lambchop.

Det är lätt att glömma, men hon var en av de första som tog R. Kelly på allvar. Pionjär inom svensk musikjournalistik med andra ord. R&B blev ju inte inne i Sverige förrän typ 1999, innan trodde alla korrekta indierövar att det typ var musik för kickerstjejer. Föraktfulla medelklassjävlar. Hur som helst, långt före rockmän började lyssna nyfiket på Timbaland och Lauryn Hill-skivan blev en ny Lisa Ekdahl fanns Anna Hellsten och pratade sig varm om Jodeci och 112. Kjell Häglund skrev en krönika om 112 för att han gillade texten i en låt. Anna Hellsten skrev om dem för att hon älskade att de sjöng så vackert och förpackningen var så lyxig och gittig.

Men varken det svenska musikjournalistklimatet eller Anna Hellsten ser likadana ut nu som för tio år sen. Hon skriver fortfarande bra, men verkar ärligt talat ganska ointresserad av musik och populärkultur. Hennes blogg är trevlig, men det är mer av en vanlig blogg, typ hon skriver om vad hon ska äta till middag. Jag läste en artikel hon skrev i Sydsvenskan också. Den handlade om en bok om Dr Phil. Jaha, liksom. Tråkigt, men det kanske var orättvist av mig att hoppas att allt hon skriver nu ska vara lika bra som då.

Förresten, jag tar tillbaka det där om att det svenska ...klimatet skulle se annorlunda ut idag. Så jävla stor skillnad är det inte. Det är bara gudarna som är nya: Arcade Fire och DFA istället för Primal Scream och Chemical Brothers. Den vokalbaserade, honungslena R&B-musiken är fortfarande styvmoderligt behandlad, även om artister som Jaheim ändå får hyggliga recensioner. Annars är det bara politiskt korrekt tråksoul som Angie Stone eller John Legend som går hem i de politiskt korrekta stugorna. Bara en sån sak som att ingen erkänner att Jermaine Dupri är en av vår tids stora låtskrivare och producenter. Det är ju helt sjukt. Synd att det inte finns någon ny Anna Hellsten som kan hålla fanan högt. Någon som inte "JAG SKRIVER OM HIP HOP ochliter&bockså" utan skriver om r&b, punkt slut. Varför skulle Cam'ron vara en mer intressant artist än Keyshia Cole?

(OBS playahaters - jag vet att Anna Hellsten skrev om hiphop också, skit samma!)
#1 - - Annika 2:

Jag tycker om Anna Hellsten jättemycket nu. Hon är bättre än de flesta! Hon är bra, jmfr med Linda Skugge till exempel och resten av Sydsvenskan. Helt klart outstanding!
ibland har du en killig , nördig inställning till god journlistik....

#2 - - Annika:

Klart att hon fortfarande är bättre än de flesta. Hon skriver bara lite annorlunda nu, fokuserar på andra grejer. Skit samma.

#3 - - Cam:

Skriver inte ALLA om just r&b hela tiden på nätet? Det är ju det som säljer nu. Och att det är därför dom som skrek om r&b i Pop/Bibel (Strage/Lokko/Hellsten) när ingen annan brydde sig har valt att skriva om sånt som inte får så mycket utrymme? Starge om black metal och gammal synth, LOkko om folkelectronica och calypso och Hellsten om restauranger i Baltikum... Det är logiskt.

#4 - - Annika:

Det finns tre typer av r&b: den som är modern och tuff, den som är organisk och bohemisk, och den som bara består av kärlekslåtar i glittriga arrangemang. Det är bara de två första som får medieutrymme om du frågar mig.

#5 - - Cam:

Jaheim? Syleena Johnson? R Kelly? Ne Yo? Chris Brown? Kärlekslåtar i glittriga arrangemang hela vägen och fyror och femmor i alla svenska tidningar alltid.
Jeeeeez, inte ens Håkan Steen bryr sig om det organiska och bohemiska Längre.... India Arie/ Erykah Badu någon?

#6 - - Annika:

Ärligt, hur mycket skrivs det egentligen om Syleena Johnson? Ne-Yo hyllas, för han är en artist SOM SKRIVER EGNA låtar = respekt i den auteurförpestade rockvärlden. Det är svårt för en tidning att inte skriva om R. Kelly i och med att han är lika stor som typ Bono, men de flesta ser honom ändå som en lustig knäppgök. Till och med de positiva recensionerna av "Happy people/U saved me" missade poängen med den skivan och vad den hade för plats i R Kellys liv och karriär. Och Jaheim? Vi får väl se när året summeras i december om någon fortfarande orkar minnas den underbara "Ghetto classics".

#7 - - Cam:

skrivs exakt lika mycket om Syleena, jaheim som om Ne-Yo: en recension i varje tidning och några hyllningar på nätet och sen en intervju av martin Gelin i aftonbaldets fredagsbilaga som ingen över 11 år läser. Om man inte tycker tidningarna skriver om R&B på "rätt sätt" och att nån "gillar det av fel anledningar" så fine, men det är en annan diskussion.

#8 - - klara:

vad konstigt du använder ordet "gittig". fattar inte.

#9 - - Annika 2:

Gott - gött - gytt - gitt

göttigt - gittigt

= jävligt sweet, soft å bra!

#10 - - Michael:

Häglunds eget band är rätt mkt goodtime-R&B...
http://www.hitmakerarchive.com/thatsgospel/star_musical.asp

#11 - - martin:

annika, är du en whigger? det verkar bara vara du som FÖRSTÅR svart musik här i sverige. att folk "missar poängen" med r. kellys skiva osv.

#12 - - Chet:

Haha, och whigger som var sååå 2001...

#13 - - Anna Hellsten:

Hej. Anna Hellsten här.
En kommentar bara: Jag är fullt och stundtals plågsamt medveten om att jag inte skriver så mycket om musik längre. Efter fem år på Pop och Bibel så orkade jag inte längre. Varför har jag försökt analysera för mig själv fler gånger än jag ens orkar tänka på, men det bara blev så. Jag tänker inte dra till med argumentet att jag är äldre eller lyckligare eller whatever nu (även om jag är just det), men jag blev helt enkelt färdig med just musikmissionerandet, med betoning på missionerandet. Det betyder inte att jag inte lyssnar på musik eller behöver musik eller bryr mig om musik eller har lika mycket teorier om det. Jag vet bara att någon gång sent 1999, efter en Mary J. Blige-recension, så kände jag att det fick räcka, jag hade gjort mitt, jag ville inte mer. På Pop fick jag hatbrev efter att ha skrivit upp R.Kelly och Boyz II Men, och ja, oh my GOD vad jag gillade att gå mot strömmen, att vara den enda som inte fattade Black Grape och Belle and Sebastian, men ärligt talat, vem behöver ännu en person som går loss om R.Kelly IDAG? Peka på en person som inte älskar R.Kelly och du pekar rakt ut i luften, som Gradvall brukade uttrycka saken.

#14 - - Annika:

OK you got a point. Det där med R.Kelly alltså. Fast även om folk skriver om R&B idag tycker jag att de generellt sett gör det slarvigt, ytligt och klyschigt... men skit samma. Jag menade absolut inte att dissa dig på nåt sätt, hoppas du förstår det. Kommer alltid att älska dig. When a woman's fed up med att skriva om musik, there ain't nothing you can do about it.

#15 - - Treno:

..Rather helpful information you have here. Grazie! http://www.trenitalia.275mb.com